Foto på en hand som håller upp en skylt där det står "No ban, no wall, no Trump"

Akademisk bojkott mot USA

2017-02-03 09:00

Ett öppet brev från ett internationellt kollektiv av forskare och akademiker, uppmanar till bojkott av de akademiska konferenser som hålls i USA. Bojkotten är en solidarisk handling gentemot de som inte kommer att kunna komma in i USA på grund av Trump-administrationens nya inreseförbud, som specifikt riktar sig mot sju länder där majoriteten av befolkningen är muslimsk. Över 5500 forskare hade skrivit under listan den 2 februari. Flera genusforskare i Sverige har skrivit under. Genus.se pratade med några av dem om varför en bojkott är viktig.

Nyhet 

 

foto-184x260-fanny-ambjornssonFanny Ambjörnsson, lektor i genusvetenskap vid Stockholms universitet

– Det är viktigt att protestera mot Trumps högerpopulistiska och invandrarfientliga politik på alla tänkbara möjliga sätt. Att uppmana till akademisk bojkott av internationella konferenser i USA i solidaritet med de akademiker som nekas inresetillstånd är ett av många sätt att göra detta.

– Jag har inte planerat någon resa till USA i det närmaste, men vore jag på väg dit skulle låta bli att resa.

foto-184x260-diana-mulinariDiana Mulinari, fil dr i sociologi och professor i genusvetenskap vid Lunds universitet

– Det är viktigt att visa solidaritet med kollegor som kriminaliseras. Det är vitalt att försvara den transnationella akademiska samtalet från den av USA ledda politiska paranoian.

– Jag hade planerat att medverka på 2017 NWSA Annual Conference: 40 YEARS AFTER COMBAHEE: Feminist Scholars and Activists Engage the Movement for Black Lives i Baltimore i November, men kommer nu att avstå.

foto-184x260-tara-mehrabiTara Mehrabi, doktor i genusvetenskap, Linköpings universitet

– Jag måste säga att det finns många skäl till att skriva under brevet. Till att börja med är det lika mycket personligt som poliskt för mig. Jag är en muslimsk iransk kvinna och en feministisk forskare. Tyvärr växer islamofobi så mycket idag att USA:s president bannlyser sju muslimska länder. Dock är det mer komplicerat än bara islamofobi i detta fall: inreseförbudet riktas inte mot varje muslimskt land utan sju länder, från vilka, intressant nog, inga medborgare som har legat bakom terrorattacker mot USA har kommit ifrån. Han har gett sig på Syrien, som genomgår ett krig. Han har bannlyst de flyktingar som är de mest utsatta bland muslimska länder. Jag anser att det är ett etiskt och politiskt ansvar att stå upp emot rasism, fascism och alla typer av kraftigt bigotteri. Jag känner behovet av att se till så att sådan fascism inte tillåts växa.

– Som akademiker förstår jag värdet av internationella konferenser, samarbeten och program (till exempel den akademiska prestigen det kan ge värduniversitetet i att hålla en sådan, påverkan på möjligheter att få mer forskningsstöd och finansiering, nätverkande och attraktionskraft för kommande studenter, etc). Att bojkotta sådana evenemang är ett akademiskt motstånd för mig. Vad jag hoppas på är till exempel omfördelning av internationella medel och omlokalisering av konferenser till länder som inte har sådana inhumana regleringar.

– Internationella konferenser ska vara öppna och toleranta rum för intellektuellt utbyte för alla. De ska vara rum där personer med olika bakgrunder, nationaliteter etc kan mötas och samarbeta bortom olikheterna. Det muslimska inreseförbudet äventyrar intersektionaliteten och integriteten i ett sådant rum. En internationell konferens som hålls i ett USA där muslimer förbjuds att komma in exempelvis, exkluderar ett stort antal forskare. Under många år har bland annat feministiskt teknovetenskapliga forskare sagt att vetenskap är politiskt. Vi kan inte göra en åtskillnad mellan vetenskap och politik helt enkelt. Bannlysningen av muslimer exkluderar inte bara epistemologiska ståndpunkter från den muslimska världen och dess perspektiv, men hindrar också muslimska forskare från att nätverka och deras möjligheter till vetenskapligt utbyte, internationella samarbeten, gemensamma publikationer samt framtida arbetstillfällen, som ju ofta uppkommer vid sådana internationella plattformer.

– Även om konferenser administrativt skulle kunna komma runt denna galenskap genom att till exempel pressa migrationsmyndigheterna till att utfärda visum för muslimska forskare från de sju bannlysta länderna, kvarstår det problematiska. Jag menar, även om det funkar, även om vissa muslimska forskare lyckas få visum för konferenser, kvarstår det ett större och mer farligt problem, nämligen att lämna de mest utsatta grupperna, främst flyktingar (politiska och krigsflyktingar) under attack. Bojkotten handlar för mig om en solidaritets- och motståndshandling för att visa att det muslimska inreseförbudet (eller rent allmänt alla typer av utpekande av grupper utifrån religion, nationalitet, kön, sexualitet, funktionalitet etc) INTE ÄR OKEJ. Att det kommer att föra med sig konsekvenser.

foto-184x260-sara-edenheimSara Edenheim, docent i historia och lektor i genusvetenskap vid Umeå universitet

– Initialt tänkte jag ’självklart bojkott!’. Men sedan frågade jag mig om inte amerikanska akademiker kanske behöver solidaritet genom vår närvaro – de är ju rätt utsatta just nu. Men då uppropet för bojkott faktiskt kom från amerikanska akademiker, så förstod jag att detta var en symbolisk handling som de behövde för att använda mot Trump, eller i alla fall mot de republikaner som trots allt fortfarande tror på forskning.

– Argumentet var detsamma som när Amerikanska Antropologi Förbundet bestämde sig för att bojkotta Israel för ett par år sedan: initiativet kom från israeliska forskare och det berörde enbart konferenser och forskarutbyten i Israel, det hindrade inte israeliska forskare att delta på konferenser på andra ställen. Således förenklade det mitt beslut.

– Jag hade inte några resor till USA inplanerade, och efter en vistelse vid IAS (Institute for Advanced Study, reds. anm) i Princeton för två år sedan, är jag inte så intresserad av att återvända: akademiskt finns det fantastiska forskare där, men det är ett land som rent generellt inte passar mig, och det lär knappast förändras inom de närmsta fyra åren.

– Hade jag stått inför valet att resa dit nu, hade jag varit ambivalent: både av ideologiska och personliga skäl. Jag hade nog bojkottat konferenserna och försökt leta upp gräsrotsorganisationer som behöver folk istället; använda mitt rese-privilegium helt enkelt till att ifrågasätta att vissa har just ett sådant privilegium och inte andra.

foto-184x260-lena-gripLena Grip,  lektor i kulturgeografi vid Karlstad universitet

– Min tanke med att skriva på listan är att det är viktigt att visa på att det beslut som den nye presidenten tagit får fler och mer vidsträckta konsekvenser än han kanske tänkt på från början. Gissar att han inte låter sig påverkas, även om en förhoppning förstås är att beslutet ska rivas upp. Förutom en protest riktad mot presidenten blir det också ett sätt att visa för en allmänhet att vi är många som opponerar oss. Också en handling i solidaritet med de akademiker som inte heller KAN delta i olika forskningssammanhang på grund av den nya regeln.

– Jag skrev på för att det är ETT sätt att inte vara likgiltig gentemot det som händer i USA just nu, ETT sätt att protestera.

– Jag har länge planerat att åka på den stora konferensen AAG (American Association of Geographers) 2018 i New Orleans. En konferens som samlar tusentals deltagare från hela världen. Om beslutet står fast (eller om andra liknande beslut fattas) kommer jag inte att åka, och jag kommer också agera för att konferensen ska ta någon ställning i frågan.

Foto: Paulina López

Foto: Paulina López

René Léon Rosales, fil. Dr etnologi, forskare vid Mångkulturellt centrum, Botkyrka

– Jag skrev under listan som en markering mot Trumps beslut att införa ett 90-dagars inreseförbud  som riktar sig kollektivt mot samtliga människor med medborgarskap i Iran, Irak, Syrien, Jemen, Sudan, Libyen och Somalia, till en början även sådana som har dubbla medborgare, uppehållstillstånd och aktuella visum. Jag ser det som ännu ett steg i normaliseringen av en rasistisk politik som i grunden förnekar människor sina mänskliga rättigheter på grund av en bakgrund.

– Detta beslut skapar en situation där forskare och studenter med bakgrund i dessa länder inte har möjlighet till att delta i de kritiska, akademiska diskussioner som pågår på USA:s lärosäten; de utestängs från diskussioner och intellektuellt utbyte oavsett vilka de är bortanför en nationalitet.

– Jag själv som till exempel har ett nära samarbete med doktoranden Behzad Khosravi Noori, doktorand på Konstfack i Stockholm med iranskt medborgarskap, skulle inte kunna åka tillsammans med honom för att presentera vår gemensamma forskning.

foto-184x260-rebecca-sehlbergRebecca Selberg, biträdande lektor i genusvetenskap vid Lunds universitet

– Jag har skrivit under listan för att det är ett sätt att enkelt protestera mot den ökande xenofobin och rasismen, och för att jag tycker det är viktigt att också i sin professionella roll stå upp för en värld som präglas av öppenhet istället för stängda gränser.

– Jag har skrivit på uppropet också för att jag uppfattar att jag är en del av ett globalt forskarsamfund som nu direkt påverkas. Inreseförbudet ingriper i den fria forskningen och förhindrar forskarutbyten. I solidaritet med de kollegor som på grund av sitt ursprung inte kunnat delta i internationella konferenser i USA, som är ett av de viktigaste samarbetsländerna för svenska forskare, väljer jag att stanna hemma.

– Jag tänker inte delta i en konferens som sker i ett land där vissa av mina kollegor inte släpps in enbart på grund av sitt medborgarskap, och jag ifrågasätter också kvalitén på det vetenskapliga utbyte som sker i en miljö som stänger ute kollegor på det viset.

– Jag var på en internationell konferens i USA i somras tillsammans med en iransk kollega och det var faktiskt på den konferensen som vi inledde vårt senaste samarbete. Vi hade tänkt presentera resultatet av detta samarbete på en av de stora amerikanska konferenserna längre fram, men det tycks ju inte längre möjligt och är heller inget vi önskar just nu mot bakgrund av hur Trump-administrationen beter sig. Så då försöker vi hitta en konferens i Europa istället.

foto-184x260-iwo-nordIwo Nord, doktorand i genusvetenskap på Södertörns högskola

– Först är det viktigt att understryka att bojkotten självklart inte är riktad mot amerikanska forskare och deras arbete. Bojkotten är en protest mot att många akademiker som är rasifierade som muslimer nu inte kan resa till, och därmed är exkluderade från internationella konferenser, något som i sin tur innebär en inskränkning av den fria förmedlingen av idéer och forskning.

– För mig är det viktigt att markera att de av oss som inte direkt är berörda av reseförbudet inte bara kan gå vidare med ”business as usual.” Jag har vänner och kollegor i akademin som är direkt berörda av reseförbudet. Genom att skriva under står jag i solidaritet med forskare och studenter som inte kan ta sig till USA i nuläget.

– Jag vill tillägga att det behövs en kollektiv brainstorming och en större diskussion om vilka andra strategier vi kan använda. Kan vi flytta konferenser till länder utan reseförbud? Kan vi underlätta för forskare som är berörda att yttra sig? Jag har hört olika förslag och tycker att bojkotten inte är nog i sig.

– Jag har inga inplanerade konferenser i USA just nu. Men eftersom jag forskar inom ramarna för transstudier, och institutionaliseringen av transstudier vid Universitet i Arizona är unik, följer jag med i vad som händer där. Jag har generellt många akademiska kontakter i USA, och har varit på konferenser där. Jag kommer att undvika att planera nya resor till konferenser i USA i den nuvarande situationen.

foto-184x260-lena-martinssonLena Martinsson, professor i genusvetenskap vid Göteborgs universitet

– Det som händer i USA nu är ett mycket stort hot mot muslimer och svarta och därmed ett mycket hårt bakslag mot all form av kamp för en bättre demokrati. En vit kristen privilegiestruktur förstärks ytterligare. Att jag inte vill använda mig av detta förstärkta privilegium, där jag får tillträde men inte en rad kollegor och andra som kommer från ”fel länder” behöver knappast motiveras.

– Nu tror jag dock inte att Trump eller någon annan i USA:s ledning sörjer att en och annan svensk feminist och genusvetarprofessor, eller annan kritisk forskare, inte besöker landet. Det som kan vara viktigt i det här läget, och som underskrifter av det här slaget kan bidra till, är att vi blir synliga för varandra, och hittar sätt att samverka och  agera  som transnationella akademiska subjekt. Om bojkott är den rätta metoden måste vi naturligtvis fortsätta att diskutera.

– Läget i världen och den ökande fascismen får betydelser för mitt arbete. Vilken roll en bojkott kan få är naturligtvis, och i jämförelse, ganska liten.

foto-184x260-jens-rydstromJens Rydström, professor i genusvetenskap vid Lunds universitet

– Jag tror det är viktigt att visa solidaritet med dem som drabbas av förbudet. Eftersom USA har så dominerande position när det gäller forskning är det viktigt för oss som bor någon annanstans än i USA att få åka dit och möta och arbeta med forskare i USA. Förbudet drabbar givetvis många människor. Framför allt uppstår de stora tragedierna när familjer inte kan återförenas. Men det viktigaste är att inte vara nöjd med att tillhöra den privilegierade gruppen, att inte bara nicka belåtet när vakterna vinkar igenom en genom avspärrningarna vid gränsen, utan att också efter bästa förmåga solidarisera sig med dem som avvisas.

– Jag har inte planerat några konferensresor eller foskningsuppehåll i USA i den närmaste tiden (det är ju lättare att bojkotta något som en inte använder sig av, som någon sa), även om jag har ett intellektuellt utbyte med flera forskare i USA. I dagarna blev jag tillfrågad om jag ville åka på en konferens om ”Anti-Gay Policies in Twentieth-Century Europe” som jag hade övervägt att åka på om inte situationen varit som det är. Mina kolleger som anordnat konferensen är förstås inte glada om en massa européer stannar hemma från konferensen, som de har jobbat hårt med att organisera, men det är viktigt att poängtera att bojkotten inte är riktad mot det amerikanska vetenskapssamhället utan en akt av solidaritet med dem som drabbas av inreseförbudet.

Irina Schmitt, lektor i genusvetenskap, Lunds universitet

– Att avstå från resor till USA, så länge som stora grupper av kollegor och studenter är utestängda från att resa in i landet, bara på grund av deras födelseplats, är en solidarisk handling och skapar förhoppningsvis uppmärksamhet. De som drabbas mest direkt och konkret av de nya reglerna ska veta och känna att de inte står själva, och de som är aktiva i motståndsrörelser ska vet att deras arbete stöds av kollegor och vänner runt om i världen.

– Forskning och lärandet är ett internationellt arbete, och isolationismen som Trump-administrationen strävar efter, kommer att utarma den US-amerikanska forskningen. Det som den nya policyn skapar är en förstärkning av redan existerande mekanismer av profilering och exkludering, så fenomenet är inte nytt i sig och inte begränsat till USA heller, men i sin omfattning och tydlighet är den skrämmande och kräver tydliga markeringar och motstånd.

– Att forskare och lärare bojkottar resor till USA betyder inte heller att vi blundar för alla andra som också drabbas av denna politik. Men det är en konsekvens av vårt arbete och uppdraget att analysera samtiden.

Skribent Anneli Tillberg
Bild Wikimedia Commons
Fotnot: Inreseförbudet stoppat

Den federale domaren James Robart upphävde den 3 februari inreseförbudet med hänvisning till att det är olagligt. Vita huset överklagade beslutet till en appelationsdomstol, som avslog kravet att omedelbart återinföra förbudet. Fallet kommer med stor sannolikhet att gå vidare till domstol.

visa fler nyheter ›