Excellenssatsningar har en stark machoprägel

2015-05-13 10:40

Nyhet 

30 procent av Sveriges mest citerade forskare är kvinnor. Men de excellenssatsningar som ska stödja Sveriges toppforskning går till 85 procent till manliga huvudsökande, enligt en nyligen publicerad undersökning.
– Hela excellensgrejen har haft en stark machoprägel och varit skadlig för forskningen, säger professor Agnes Wold, en av forskarna bakom studien.

Att satsa stora summor på det som kallas ”excellenta” eller ”starka” forskningsmiljöer har under 2000-talet blivit ett vanligt grepp hos svenska forskningsfinansiärer. Genom att erbjuda de bästa forskningsmiljöerna generös och långsiktig finansiering ska Sverige flytta fram sina positioner som forskningsnation – det är argumentet. Under perioden 2005–2012 delades 15 miljarder kronor ut i den här typen av forskningsfinansiering. Men satsningarna har också kritiserats, inte minst för den skeva könsfördelningen bland dem som tilldelas medlen.

– Allra värst var det i början, säger Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi vid Göteborgs universitet. Jag tror andelen kvinnor som fick excellenspengar låg kring 11 procent de första åren. Efter att det uppmärksammats blev det något bättre, men inte jämställt.

Agnes Wold var en av författarna till rapporten Hans Excellens: om miljardsatsningar på starka forskningsmiljöer, som publicerades av Delegationen för jämställdhet i högskolan 2010. Rapporten konstaterade bland annat att excellenssatsningarna inneburit en omfördelning av forskningsmedel från kvinnliga till manliga forskare på mellan en halv och en miljard kronor per år. Tillsammans med en annan av medförfattarna, Ulf Sandström, gästprofessor vid Örebro och Göteborgs universitet, har Wold nu gjort en fördjupad undersökning av excellenssatsningarna i ett jämställdhetsperspektiv.

– Tidigare undersökningar har visat att andelen kvinnor är låg, men det räcker ju inte för att slå fast att det rör sig om diskriminering, säger Agnes Wold. En alternativ förklaring som alltid återkommer är att kvinnor är sämre forskare. Därför ville vi gå djupare.

Inte så himla excellenta

I den nya studien har Wold och Sandström identifierat de bästa 10 procenten av Sveriges forskare, mätt i citeringsgrad inom deras respektive forskningsområden. Sedan har denna grupp jämförts med de forskare som får del av excellenspengarna. Av undersökningen framgår att kvinnor utgör 30 procent av de mest citerade forskarna, men bara är 19 procent av dem som får excellensmedel. När det gäller ledande befattningar är snedfördelningen ännu större: 85 procent av excellensforskningen leds av män.

– Över huvud taget är det en anmärkningsvärt dålig överlappning mellan de två grupper vi jämfört, säger Agnes Wold. Många av dem som får excellensbidrag tycks inte vara så himla excellenta – bara 55 procent av dem hör till de 10 procent mest citerade forskarna. Var sjätte ligger faktiskt på den undre halvan inom sitt forskningsområde.

Beviljandegraden för excellensutlysningarna ser däremot föredömlig ut: Andelen män är lika stor bland de sökande som bland dem som beviljas medel. Men det imponerar inte på Agnes Wold.

– Här har man, medvetet eller omedvetet, specialdesignat ett instrument som får kvinnor att inte ens söka, säger hon. Jag tror att excellenssatsningarnas machoprägel är ett viktigt skäl. Språket har varit rent skrattretande manligt. Vadå ”stark” miljö? Det hade varit rimligare att tala om intelligens eller kvalitet.

Situationen har inte blivit bättre

Det är snart två decennier sedan Agnes Wold tillsammans med Christine Wennerås publicerade sin uppmärksammade artikel i Nature 1997, där de visade att kvinnor behövde ha publicerat 2,6 gånger så mycket som manliga kolleger för att värderas som lika kompetenta av Medicinska forskningsrådet. Den gången gällde orättvisorna forskarassistenttjänster inom det medicinska området.

Situationen idag är inte bättre än för 20 år sedan, slår Wold fast.

– Ett stort problem är att excellenssatsningarna i regel kräver motfinansiering från universiteten, vilket dränerar annan verksamhet på resurser, säger hon. Dessutom blir det väldigt turbulent i omgivningen när de här miljöerna anställer och säger upp. Har du din forskargrupp i närheten av ett döende excellenscenter kan det sätta käppar i hjulet för din rekrytering under flera år.

Men mest av allt är excellenssatsningarna skadliga för moralen i forskningen, menar Agnes Wold.

– De allra flesta forskare vill tävla på lika villkor. Att sidsteppa meritokratin, som excellenssatsningarna gör, är att undergräva själva ideologin i forskningen.

Skribent Anders Nilsson
visa fler nyheter ›