taggtråd mot grön bakgrund

Flyktingsituation påverkar bilden av ensamkommande

2016-03-30 18:00

Att icke-vita män skildras som förövare från patriarkala kulturer är inget nytt. Fenomenet att sexualisera den rasifierade mannen är från början en kolonial företeelse. Men varför hamnade fokus på ensamkommande just denna vinter och hur påverkar debatten flyktingpojkarna?

Nyhet 

De senaste månaderna har den offentliga debatten handlat mycket om flyktingfrågan och inte minst de ensamkommande flyktingpojkarna. De har anklagats för att sexuellt trakassera tjejer i offentliga rum och målats upp som förövare. Hur ser då de ensamkommande själva på debatten?

Paula Aracena är en av forskarna vid institutionen för socialt arbete vid Malmö högskola som under två års tid följer tjugofem unga ensamkommande i projektet ”Ensamkommande” flyktingbarn: Aktörskap och nätverk i en hypersammansatt värld”. Paula Aracena menar att det skett en kraftig svängning i synen på gruppen bara det senaste året. Tidigare var ensamkommande ganska skonade från rasism.

foto_184x260_paula_aracena– De har framförallt setts som offer, drabbade av posttraumatisk stress. Men den senaste tiden har det skett en förändring, de har misstänkliggjorts och blivit ”vanliga invandrarmän” i folks ögon, säger hon.

Hon menar att debatten gjort situationen svårare för gruppen. Många undviker att berätta att de är ensamkommande, eller att de kommer från Afghanistan, när de möter nya människor.

– Tidigare har de inte behövt utesluta sin historia och att de lyckats ta sig till Europa på egen hand. Nu är detta något de helt måste dölja, säger Paula Aracena.

Hon berättar att de intervjuade kämpar hårt för att visa att de kan anpassa sig, integreras och bidra till samhället. Mycket handlar om att vara ”normal” och inte bli utpekad som normbrytare.

– De funderar mycket på bilden av dem själva och andra utsatta i grupper i Sverige. Många ville vara med i vårt projekt för att visa en annan bild av sig själva än den som ofta figurerar i medier.

Kvinnokropp blir metafor för territorier

Att rasism och sexism går hand i hand är inget nytt. Det brukar framförallt drabba icke-vita kvinnor.

Fenomenet att sexifiera den rasifierade mannen tog fart i svenska medier i mitten av 90-talet, men är enligt Irene Molina, professor i kulturgeografi vid Uppsala universitet, en kolonial företeelse. Historiskt sätt har den icke-vita mannen målats upp som ”den andre”, ett subjekt med otyglat begär till den vita kvinnans kropp. Irene Molina ser paralleller till retoriken under kolonialtiden, där kvinnokroppen användes som en metafor för territoriet som skulle erövras och försvaras. Nu är det istället vår nation, Moder Svea, som ska försvaras mot ”invandrarhotet”.

Irene Molina

– Tidigare var detta abstrakt, men nu har rasisterna hittat ett sätt att förkroppsliga hotet – genom de ensamkommande. Förut var ”muslimerna” farligast, nu har det skiftat och blivit de unga ensamkommande. Det passar bra in i den rasistiska ordningen, och är ett argument för att stänga gränser och stoppa folk från att ta sig hit.

Enligt Irene Molina var det en våldtäkt i Stockholmsförorten Rissne på 90-talet som gjorde att de sexistiska beskyllningarna fick fart i Sverige. Medierna målade upp vissa miljonprogramsområden som särskilt farliga för vita kvinnor, och det fanns tydliga kopplingar mellan killar, sexism och rasism.

– Efter det åkte journalister från Sveriges största dagstidning ut till mellanstadieskolor i dessa förorter och frågade pojkarna vilken typ av tjej de skulle föredra vid våldtäkt. Det skriver vi om i vår rapport ”Miljonprogram och media”, säger hon.

Ensamkommande inget separat fenomen

Det var våren 2015 flyktingsituationen på allvar nådde svenska folket. Bilderna av överfulla båtar och döda kroppar kom in i hemmen. I massmedia kunde en följa hur människor satt fast vid gränserna på olika håll i Europa. Sedan kom en förändrad migrationspolitik, som gjorde det svårare att ta sig in även i Sverige.

Maja Sager– För mig är debatten om ensamkommande inte ett separat fenomen. Den sitter ihop med flyktingsituationen och migrationspolitiken. Ökade gränskontroller och repressivt tänkande om migranter är del av samma paket, säger Maja Sager, doktor i genusvetenskap vid Lunds universitet, med inriktning på frågor om migration, asyl, gränser och kön.

En åsikt som vädrats i debatten är att det kommer för många asylsökande män till Sverige. Enligt Maja Sager finns det grovt sett två olika slags röster som ifrågasätter varför det inte kommer fler kvinnor. Det är dels rasistiska grupper, som ställer frågan bara för att demonisera männen och egentligen inte bryr sig om den kvinnliga migrantens situation. Det är dels mainstreamröster som, enligt Maja Sager, gör en slags endimensionell analys av jämställdhet.

– Den här frågan rymmer mycket mer än bara könsaspekten. Det är migrationspolitiken som avgör vilka som tar sig in i Sverige. Idag finns inga lagliga vägar, istället handlar det om en riskfylld färd genom Europa. Då har det blivit så att de unga männen åker före, för att sedan kunna återförenas med sin familj i det nya landet.

Hon menar att de tillfälliga uppehållstillstånden gjort det svårare med familjeåterförening. Regeringen har även infört skärpta försörjningskrav, vilket innebär att migranten måste ha ett arbete innan övriga familjemedlemmar kan komma.

– Det är klart att det även ligger könade aspekter bakom vem det blir som påbörjar de här resorna, men när vi vet hur mycket lagstiftningen kring migration och gränskontroller påverkar alla migranter, oavsett kön, blir det lite konstigt när folk bara tar på sig jämställdhetsglasögonen och undrar varför det inte är fler kvinnor i dessa båtar, säger Maja Sager.

Skribent Ida Måwe
Bild pressbilder, ovanifrån: Paula Aracena, Irene Molina och Maja Sager
Relaterat material
visa fler nyheter ›