Porträtt: Hirdman och Holmquist minns Gunhild Kyle

2016-02-29 10:37

Gunhild Kyle, en av den svenska kvinnoforskningens pionjärer, har avlidit. Hon blev 94 år och avslutade en lång bildningsresa som Nordens första professor i kvinnohistoria, utnämnd på internationella kvinnodagen den 8 mars 1984.

Nyhet 

Gunhild Kyle föddes 1921 i Göteborg och uppmuntrades av sina föräldrar att studera. Efter flickskolan och läroverket blev hon den första i sin släkt som tog studenten. Hon läste till lärare vid universitet och började arbeta som adjunkt på en flickskola i Göteborg.

Så småningom återupptog hon studierna på universitetet. Hon hade små barn men ingen som kunde ta hand om dem, så hon tog tjänstledigt och började läsa idéhistoria. När hon hade skrivit en uppsats om flickskolorna i Göteborg uppmanades hon av professorn i idéhistoria att skriva en avhandling om flickskolans historia, som då var outforskad.

xfoto_184x260_Gunhild_Kyle1972 disputerade Gunhild Kyle i historia med Svensk flickskola under 1800-talet. Med både köns- och maktperspektiv visade hon hur man skilde på vad och hur mycket flickskolornas flickor respektive läroverkens pojkar skulle lära sig.

Arbetet med avhandlingen väckte intresset och engagemanget för kvinnohistorisk forskning. Hon fortsatte forska utifrån frågeställningen: Varför denna ojämlikhet i ett formellt jämlikt samhälle?

1979 kom forskningsrapporten Gästarbeterska i manssamhället. Studier om industriarbetande kvinnors villkor i Sverige ut i bokform. I den undersökte hon industriarbetets utveckling efter andra världskriget och var först om att uppmärksamma könssegregeringen på den svenska arbetsmarknaden.

Efter det gick Gunhild Kyle tillbaka till skolan och en lektorstjänst på gymnasiet, som på den tiden krävde doktorsexamen och var en av drivkrafterna redan i arbetet med avhandlingen.

– Gunhild Kyle var en feministisk forskare i den meningen att hon undersökte maktrelationer. Hon intresserade sig inte för kvinnor som grupp i största allmänhet utan för maktförhållanden mellan könen och mellan samhällsklasser, säger Ingrid Holmquist, professor emerita i genusvetenskap vid Göteborgs universitet.

Brygga mellan forskningsgrenar

Yvonne Hirdman, professor emerita i historia, vid Stockholms universitet, efterträdde 1987 Gunhild Kyle som professor i kvinnohistoria och framhåller hur viktigt det omfattande empiriska underlaget i hennes forskning var för den kvinnohistoriska och genusvetenskapliga forskningens utveckling. Hon blev en brygga mellan de bägge forskningsgrenarna.

– 1990-talets genusteori byggde på kvinnoforskningens empiri. Utan den och berättelserna om kvinnors situation hade det inte gått att utforma någon teori om underordning, konstaterar Yvonne Hirdman, som är den som infört begreppen genus och genusordning.

I början av 1980-talet var det främst historiker som engagerade sig i kvinnoforskningen och i Göteborg fanns flera positiva förebilder. På universitetsbiblioteket fanns de kvinnohistoriska samlingarna som Asta Ekenvall och Rosa Malmström skapade 1958. Där fanns också det kvinnohistoriska seminariet som professor Gunnar Qvist byggt upp, en samlingspunkt som haft stor betydelse för kvinnohistoriker och senare generationers genusforskare.

Hon intresserade sig inte för kvinnor som grupp i största allmänhet utan för maktförhållanden mellan könen och mellan samhällsklasser.

Men på historiska institutionen möttes Gunhild Kyle av traditionella manliga maktstrukturer. När hon anställdes som professor 1984 var hon den första kvinnan någonsin som hade en fast tjänst på institutionen. Där hade det aldrig funnits ens en kvinnlig lektor.

– Respekten för kvinnohistoria var låg och man försökte på olika sätt förminska ämnet, minns Yvonne Hirdman.

Gunhild Kyle mötte ett starkt strukturellt motstånd och konstaterade i efterhand att åren på institutionen varit tunga. Medan historikerna sysslade med vetenskap ansågs kvinnohistorikerna syssla med politik och det kvinnohistoriska seminariet, som Gunhild Kyle förvaltade och utvecklade, ansågs vara av lägre rang än det allmänna seminariet, som även kvinnohistorikerna måste delta i.

Många vittnar om Gunhild Kyles sinne för humor. Yvonne Hirdman imponerades dessutom av hennes sätt att handskas med underordningen.

– Det var en elegant inbäddad ironi, ofta förstod inte folk hur elak hon kunde vara.

Tog tredje uppgiften på allvar

Gunhild Kyles forskargärning präglades av hennes lärargärning. Hon var en folkbildarsjäl som tog den tredje uppgiften på allvar och ville nå ut med sin forskning. För att den skulle bli fullt begriplig även för en oinvigd motarbetade hon akademiskt fikonspråk. Hon engagerade sig också i Kvinnofolkhögskolan i Göteborg som startade 1985. Det blev en plats där hon kunde dela med sig av sina forskningsresultat, men också inspireras att ställa nya frågor.

Samma år gjorde hon tv-programmet Vad mannen gör är alltid det rätta tillsammans med Yvonne Hirdman. Tillsammans med Ingrid Holmquist gjorde hon i början av 1980-talet ett radioprogram om kvinnorna under franska revolutionen som utgick från ett dokumentärt material. Samarbetet blev början på en livslång vänskap.

– Jag kände att jag utvecklades tillsammans med Gunhild. Hon var en ovanligt intellektuell person med ett brett intresse för allt som rörde sig i samhället. Det gjorde att vi alltid hade så oerhört intressanta och roliga samtal, säger Ingrid Holmquist.

Skribent Birgitta Weibull
Relaterat material
visa fler nyheter ›