Soldater som står med vapen i skogen.

”Homosexuella sågs som ett säkerhetsproblem inom försvaret”

2017-05-10 09:47

På 1970-talet sågs homosexuella som mentalt rubbade och kunde klassas som ”odugliga utifrån militär användbarhet” inom Försvarsmakten. Ända in på 2000-talet exkluderades hbtq-personer från vissa militära positioner. I en kommande bok kartläggs Försvarsmaktens diskriminerande policies ur ett historiskt perspektiv.

Nyhet 

Sverige har aldrig haft något förbud mot hbtq-personer inom det militära. Däremot har det funnits riktlinjer och policies som har exkluderat dem från värnplikten och vissa militära positioner. Fia Sundevall, doktor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet, har gjort en kartläggning av de viktigaste policyförändringarna kring hbtq-frågor i Försvarsmakten under åren 1944-2014. Genom historien har det framförallt pratats om ”homosexuella” inom Försvarsmakten, menar Fia Sundevall, och därför har mycket av fokus i kartläggningen hamnat där.

Resultatet visar två centrala perioder i historien: 1971-1979 och 2001-2009.

Det fanns en föreställning att de kunde omvända yngre män till att bli homosexuella

– I början av 1970-talet sågs homosexuella som ett säkerhetsproblem inom försvaret. Det fanns en oro att de som inte kommit ut kunde hamna i utpressningssituationer. Öppet homosexuella var inte heller okomplicerade fall, då det fanns en föreställning att de kunde omvända yngre män till att bli homosexuella, säger hon.

Fram till 1979 klassades homosexualitet som en psykisk sjukdom av Socialstyrelsen. Även Försvarsmakten tillämpade sjukdomsklassificeringen, där rankades sjukdomarna utifrån personens militära användbarhet. Skalan var 0-8, där 0 var lika med ”oduglig”.

Fia Sundevall

– Homosexualitet sorterades in under mentala rubbningar, det var i gruppen för sexuella anomalier. Koden var noll till två och kunde alltså betyda att den homosexuella personen var ”oduglig”, ”tillfälligt oduglig” eller borde övervägas för vapenfri tjänst.

Kampen för att ta bort sjukdomsstämplen, gentemot både Socialstyrelsen och Försvarsmakten, drevs av Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter, RFSL. Fia Sundevall menar att RFSL även spelade en viktig roll som pådrivande kraft till de policyförändringar som skedde inom Försvarsmakten under 70-talet.

– RFSL tog sig exempelvis an ett fall rörande en person som ville göra lumpen, men som fick ofrivillig frisedel på grund av sin homosexualitet. Organisationen drev frågan gentemot Värnpliktsverket och Försvarets sjukvårdsstyrelse och policyn ändrades.

Under 70-talet sågs den homosexuella individen alltså som problemet inom Försvarsmakten. I början av 2000-talet förändras det synsättet. Istället sattes ljuset på Försvarsmakten som arbetsgivare och dess homofoba arbetsmiljö. Lösningen blev att arbeta med värdegrundsfrågor inom den egna organisationen.

– Vändningen kom när en student på Försvarshögskolan skrev en uppsats om homosexuellas villkor inom Försvarsmakten. Ungefär samtidigt ändrades den sista diskriminerande policyn: att bara heterosexuella män kunde bli militärattachéer, säger Fia Sundevall.

Under denna tid togs även initiativ till en hbt-grupp inom försvaret, vilket den dåvarande överbefälhavaren tydligt uttalade sitt stöd för. Från att mest prata om ”homosexuella” började ”hbt” att användas som begrepp inom Försvarsmakten. Myndigheten började i samma veva se över sina riktlinjer och anställde en handläggare för hbt-frågor.

– Under denna tid förändrades Försvarsmaktens roll, med inriktning mot mer professionalisering, vilket förstärktes ytterligare när den allmänna manliga värnplikten togs bort. Det blev viktigare att verka inkluderande och vara en attraktiv arbetsgivare.

2000-talet var också den period då transpersoners villkor i Försvarsmakten för första gången uppmärksammades. Enligt Fia Sundevall fanns en påtaglig tystnad om transpersoner i arkivmaterialet innan millennieskiftet.

– De senaste åren har transpersoners rättigheter stärkts i svensk lagstiftning. Samtidigt har transpersoner inom försvarsmakten jobbat hårt för att förbättra sina villkor.

Att kartlägga försvarets policies på området har varit en snårig resa, menar Fia Sundevall. I Sverige fanns det ytterst lite historisk forskning om hbtq och Försvarsmakten. Enligt Fia Sundevall har det krävts mycket arkivarbete för att kartlägga utvecklingen. I forskningsprojektet har hon samarbetat med Alma Persson, forskare vid Tema Genus, Linköpings universitet.

– När vi lade pusslet fann vi att utvecklingen stod stilla inom Försvarsmakten under 80-talet och 90-talet. Dessa decennier har av grundaren av Försvarsmaktens hbt-grupp kallas för ”de förlorade åren” – frågorna diskuterades inte. Under 80-talet slog HIV/Aids ned som en bomb i Sverige, vilket påverkade situationen och arbetet med frågorna.

I deras kommande bok ligger huvudfokus på styrande dokument snarare än den praktiska verkligheten. Fia Sundevall har dock i tidigare studier samlat berättelser om hur före detta värnpliktiga förhållit sig till sexualitet i lumpen. Där framträder ett tydligt mönster: heterosexualitet premierades, medan homosexualitet nedvärderades. Kommentarer som ”inga bögavstånd” användes när soldaterna stod för nära varandra vid uppställningarna.

Fia Sundevall menar att Försvarsmakten är en av få arbetsplatser som fortfarande är så kopplade till ett kön – det manliga, och som både förkroppsligar och reproducerar traditionell maskulinitet.

Värnplikten har historiskt sett betraktats som en plats där nationens medborgare skolats, liksom en plats där ”pojkar blir män”. Detta har även inrymt inskolandet i en heterosexuell maskulinitet.

– Värnplikten har historiskt sett betraktats som en plats där nationens medborgare skolats, liksom en plats där ”pojkar blir män”. Detta har även inrymt inskolandet i en heterosexuell maskulinitet.

Vad finns då kvar att förbättra när det gäller hbtq-frågan inom Försvarmakten? Enligt Fia Sundevall finns det många återstående utmaningar. Det handlar inte minst om att omsätta de formella dokumenten i praktiken så att de på allvar förbättrar arbetssituationen för hbtq-personer.

– Det finns inkluderande policies men implementeringen går trögt. Det handlar om sega strukturer som kan vara extremt motståndskraftiga mot förändring.

Skribent Ida Måwe
Bild Förvarsmakten
Relaterat material
visa fler nyheter ›