Viktigt med kritiskt perspektiv för nya myndigheten

2016-09-27 15:57

Den nya jämställdhetsmyndigheten måste ha en kunskapsförankring, ett kritiskt perspektiv och en tydlig roll i förhållande till andra myndigheter. Det menar forskarna Kerstin Alnebratt och Malin Rönnblom, samt Lillemor Dahlgren, projektledare för regeringsuppdraget Jämställdhetsintegrering i myndigheter (JiM).

Nyhet 

– Det är på tiden! Äntligen får jämställdhet som politikområde samma förutsättningar som andra politikområden. Det är häpnadsväckande att det dröjt så länge, säger Kerstin Alnebratt, föreståndare för Nationella sekretariatet för genusforskning, om den nya myndigheten.

Det var förra veckan som jämställdhetsminister Åsa Regnér meddelade att regeringen avser att inrätta en jämställdhetsmyndighet i början av 2018. Myndigheten ska, enligt regeringens pressmeddelande, utgöra en permanent struktur som ska säkerställa att jämställdhetspolitiska prioriteringar får genomslag i styrningen av myndigheter och verksamheter på nationell nivå.

foto_184x260_Lillemor-Dahlgren

Lillemor Dahlgren

– Det är positivt att det blir en myndighet som kan samordna jämställdhetsarbetet som pågår. Idag sker det små korta satsningar i projektform, och de följs oftast inte upp. Det finns också stora samverkansbrister. Kort sagt – det existerar inget helhetstänk det är lätt att hjulet uppfinns om och om igen. Detta är förhoppningsvis en möjlighet att komma åt detta, säger Lillemor Dahlgren, projektledare för JiM på Nationella sekretariatet för genusforskning.

Jämställdhetsmyndighetens arbete ska utgå från det övergripande jämställdhetspolitiska målet om att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv samt regeringens delmål kopplade till detta. De fyra nuvarande delmålen handlar om att uppnå en jämn fördelning av makt och inflytande, ekonomisk jämställdhet, en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet samt att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Regeringens huvudsakliga strategi för att uppnå de jämställdhetspolitiska målen är jämställdhetsintegrering, vilket kortfattat innebär att ett jämställdhetsperspektiv ska införlivas i allt beslutsfattande, på alla nivåer och i alla steg av processen, av de aktörer som normalt sett deltar i beslutsfattandet.

Malin Rönnblom, docent i statsvetenskap och lektor i genusvetenskap vid Karlstads och Umeå universitet, har tillsammans med Kerstin Alnebratt skrivit boken ”Feminism som byråkrati”. I den problematiseras den svenska jämställdhetspolitiken och varför den inte verkar fungera. Hon är kritisk till hur jämställdhetsintegrering som strategi används idag.

foto-184x260_malin_ronnblom

Malin Rönnblom

– I mer än 20 år efter strategins inrättande, startas det fortfarande projekt för att genomföra den. Jag tror att en huvudorsak är att man i arbetet med jämställdhetsintegrering har fått bära ansvaret för att formulera de problem som strategin i sig själv ska lösa. Det är de jämställdhetspolitiska målen som ska integreras men eftersom de befinner sig på en mycket övergripande nivå och i stort sett saknar en tydlig problemformulering, blir det svårt för exempelvis kommuner eller myndigheter att veta vad som ska integreras, säger hon.

Hon är positiv till inrättandet av en jämställdhetsmyndighet men menar att man i politiken måste bli mycket mer tydlig med vilka problem som arbetet med jämställdhet, och inte minst med jämställdhetsintegrering, ska lösa.

– Politiken har abdikerat från sitt ansvar att ge svar på frågan varför olika offentliga verksamheter ska arbeta med jämställdhet, vad det är som ska integreras, och då blir det svårt att veta vad som egentligen ska genomföras, säger hon.

Kerstin Alnebratt och Lillemor Dahlgren betonar båda att en koppling till kunskapsskapande är nödvändigt för den nya myndigheten:

– Det är viktigt att myndigheten arbetar med lägesbeskrivningar, analyser och kunskapsunderlag som kan ligga till grund för politisk förändring. Att den till exempel kan göra systematiska jämställdhetsuppföljningar inom arbetsmarknads-, hälso- och utbildningsområdena. Där brister det idag, säger Kerstin Alnebratt.

– Vi har sett stora vinster med att regeringens jämställdhetsintegreringsuppdrag har legat på Nationella sekretariatet för genusforskning, eftersom kopplingen till forskning blir nära. Det är viktigt att det inte försvinner med den nya myndigheten, säger Lillemor Dahlgren.

Hur detta kan lösas i praktiken ser de många olika lösningar för.

foto_184x260_Kerstin-Alnebratt

Kerstin Alnebratt

– Det viktiga är att det är aktuell kunskap och analys som alltid ligger till grund för den nya myndighetens agerande, men det krävs också en närhet till det praktiska arbetet på området, säger Kerstin Alnebratt.

Hon menar vidare att det är viktigt att poängtera att en jämställdhetsmyndighet inte kan arbeta med jämställdhetsintegrering av myndigheter – det jobbet måste verksamheterna själva göra – myndigheten ska istället fungera som ett processtöd i det arbetet.

Även Malin Rönnblom menar att rollen för den nya myndigheten måste tydliggöras i förhållande till andra myndigheter.

– Det är centralt att visa på hur samverkan med andra myndigheter ska gå till och vilket mandat jämställdhetsmyndigheten kommer att ha. Jag tror att det finns en klar risk för att myndigheten hamnar i en klassisk position, som ju allt som oftast drabbar jämställdhetsarbetet, där den ska finnas till hands för alla andra medan andra inte behöver finnas till hands för den, säger hon.

Kerstin Alnebratt vill också betona vikten av att bygga in ett kritiskt perspektiv i den nya jämställdhetsmyndighetens uppdrag:

– Ett verkningsfullt jämställdhetsarbete måste till exempel utgå från insikten att kön är en av flera faktorer som spelar roll i förhållande till maktstrukturer. Det måste också förhålla sig kritiskt mot uppfattningen att kvinnor och män är två gentemot varandra uteslutande kategorier. En sådan uppfattning leder till att gamla föreställningar om kön riskerar att återskapas istället för att utmanas samt verkar uteslutande mot personer som inte definierar sig inom ramen för tvåkönsnormen. Dessutom måste ett kritiskt perspektiv också finnas med när myndigheten utvecklar sina konkreta metoder men också i utvecklingen av myndighetens förståelse av jämställdhet och jämställdhetsintegrering, säger hon.

Skribent Anneli Tillberg
Relaterat material
visa fler nyheter ›