Afghanistans nya ”kvinnomedier” ingjuter hopp samtidigt som de cementerar patriarkala strukturer

2018-01-08 14:44

Nazifa Alizada

Zan TV och Gellara Magazine, Afghanistans första livsstilsmagasin för kvinnor, är de senaste ”av kvinnor för kvinnor”-bidragen i det könssegregerade Afghanistan. Frågan är om mediainitiativen stärker kvinnor eller snarare bidrar till att ytterligare reproducera patriarkala strukturer i ett land där skolor, restauranger, kaféer, parkområden, bibliotek och moskéer är könsseparerade.

Signerat 

Den 18:e maj 2017 släpptes 2000 exemplar av det första numret av Gellara Magazine i Afghanistan. Bakom tidningen står en grupp kvinnliga volontärer. Fyra dagar senare i huvudstaden Kabul lanserades Zan TV, landets första TV-kanal för kvinnor och så kallade kvinnofrågor. Det är också främst kvinnor som innehar producent- och ankarrollerna på kanalen. Den finansieras dock av en manlig entreprenör och har 18 anställda manliga tekniker. Med kvinnodominerade redaktioner och material riktat mot en kvinnlig publik har såväl Gellara Magazine som Zan TV siktet inställt på att stärka kvinnors roll i landet.

De båda nya ”kvinnomedierna” är på alla sätt anmärkningsvärda initiativ, särskilt mot bakgrund av talibaneran, då kvinnor i Afghanistan inte ens fick vistas utomhus på egen hand. Mediernas kvinnorepresentation indikerar att Afghanistans steg mot demokrati och jämställdhet under 2000-talet medförde att kvinnor klarade av att stå emot de strukturer av kvinnohat, som både talibanerna och (den manliga) lokalbefolkningen har förstärkt och utövat de senaste decennierna.

Även om talibanregimen nu teoretiskt har fallit samman i Afghanistan påverkar dess könsstrukturer fortsatt alla aspekter av kvinnors liv. Flickor och kvinnor fortsätter att falla offer för tvångsäktenskap och arrangerade äktenskap, sexuellt våld, så kallade ”moraliska brott” och mord i hederns namn, utan möjlighet till rättsligt skydd. Det instabila läget i landet försvårar också kvinnors rörlighet, då väpnade styrkor hotar arbetande kvinnor och flickskolor både i städer och på landsbygden.

Att starta projekt som Gellara Magazine och Zan TV i en sådan ömtålig miljö av nyvunnen frihet, är extremt modigt. Kvinnorna bakom initiativen sätter medvetet sina liv i fara för att utmana strukturer och uppnå jämställdhet. Några av de anställda har gått emot sina familjers vilja genom att arbeta på redaktionerna, medan andra har fått välsignelse att jobba där tack vare kvinnodominansen på de båda arbetsplatserna.

Förutom individuella utmaningar inom respektive familj riskerar de anställda inom ”kvinnomedierna” även hot från rebelliska och konservativa grupper. Frågor som diskuteras berör menstruation, reproduktiva rättigheter, bröstcancer, våldtäkt inom äktenskapet, tvångsäktenskap och arrangerade äktenskap, graviditet och datingappar – ämnen som är bannlysta, även för en majoritet av utbildade afghaner. I frånvaron av betryggande institutionellt stöd är det dock på bekostnad av de kvinnliga anställda som medierna utmanar dessa tabun.

Samtidigt som det är helt avgörande att diskutera genusrelaterade ämnen för att skapa medvetenhet, är det också viktigt att inte förpacka dem som enbart ”kvinnliga” eller ”kvinnofrågor”. Gellara Magazine och Zan TV ger utrymme för diskussioner kring dessa ”nya” aspekter av kvinnors liv, samtidigt som de översätts som kvinnoproblem för den helt kvinnliga publiken. Det är nödvändigt att skapa en större medvetenhet bland kvinnor i Afghanistan gällande menstruationer, reproduktiva rättigheter och bröstcancer, men ännu viktigare är att utmana dess traditionella kopplingar till kvinnan, så att alla tar del i att lösa utmaningar.

Både Gellara Magazine och Zan TV försöker också öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden i det i övrigt patriarkala Afghanistan genom att bara anställa kvinnor. Det är dock viktigt att mediekanalerna säkerställer att den ökade procentsatsen gällande kvinnor i arbete inte tillkommer på bekostnad av en feminiserad, lågavlönad arbetskraft. Den första utgåvan av Gellara Magazine producerades av ett antal obetalda kvinnliga frivilligarbetare under drygt fem månader. Två manliga formgivare, som jobbar som frilansare, är tidningens enda betalda personal. Trots att de kvinnliga volontärerna hoppas på tillräckliga annonsintäkter för att få lön efter nästa nummer är inte förutsättningarna de bästa.

På liknande sätt har Zan TV anställt 53 unga kvinnor, varav en majoritet av dem fortfarande är studenter och saknar yrkeserfarenhet, till minimilön. De 18 männen på redaktionen innehar däremot de tekniska nyckelrollerna. Bristen på erfarenhet och de lägre tjänsterna ger följaktligen kvinnorna en lägre lön än deras manliga kollegor.

Gellara Magazine och Zan TV är definitivt noterbara steg mot ett mer jämställt Afghanistan. Trots att det är för tidigt att utvärdera de båda mediekanalernas effekter, behöver dessa och liknande initiativ däremot bedömas mer kritiskt.

Nazifa Alizada
Nazifa Alizada är masterstudent på institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet. Hon har tidigare studerat politik, filosofi och ekonomi med genusinriktning på Asian University for Women i Bangladesh. Hon har nyligen avslutat sin tjänst som projektassistent på Nationella sekretariatet för genusforskning.
visa fler inlägg ›