Kläder i olika färger hänger i en garderob.

Om kön och genus

Begreppet genus används ofta för att skilja det socialt och kulturellt konstruerade från den biologiska könstillhörigheten. Men samtidigt styrs det vi uppfattar som naturgivet av samhälleliga föreställningar. Är det ens möjligt att säga var könet tar slut och genus börjar?

Ordet genus introducerades i Sverige av historikern Yvonne Hirdman. I en rapport till Maktutredningen, kallad Genussystemet – Teoretiska funderingar kring kvinnors sociala underordning (1988), skriver hon: “Jag föreslår att vi med genus sätter namn på den allt mer komplicerade kunskap vi har av ‘manligt’ och ‘kvinnligt’, vår allt större förståelse av hur manligt och kvinnligt ‘görs’.”

Det engelska ordet gender började användas för att skilja på biologiskt kön och könsidentitet i amerikansk psykologisk forskning under 1960-talet. Gayle Rubin, amerikansk socialantropolog, är en av de personer som är starkast förknippad med introduktionen av ”gender” så som det fortfarande används, det vill säga som ”konstruktionen av socialt och kulturellt kön”.

”Genus” används idag i många olika sammanhang. Det gör att ordet kan komma att betyda olika saker i olika sammanhang. Även genusvetare kan mena delvis olika saker när de använder begreppet. Ett sätt att börja reda ut dessa olika betydelser är att skilja på ”genus” och ”könstillhörighet”. Medan könstillhörighet står för den biologiska uppdelningen i två kategorier: kvinnor och män, står genus för de normer, föreställningar, uttryck och egenskaper som ett samhälle tillskriver dem. För att förstå skillnaden mellan genus och könstillhörighet används även begreppen ”maskulinitet” och ”femininitet”. Femininitet och maskulinitet skapas socialt och kulturellt på olika sätt i olika sammanhang, i olika kulturer och olika historiska tidsperioder.

Kroppen påverkas av sociala och kulturella sammanhang

Med denna uppdelning mellan kön och genus riskerar kön att uppfattas som något statiskt, något som är utanför samhälleliga och kulturella förändringar. Könstillhörighet är dock juridiskt och medicinskt reglerat, det vill säga att det också är samhälleligt konstruerat.

I Sverige och i de flesta andra länder finns det i juridisk mening idag endast två könskategorier. Detta trots att det föds människor som inte entydigt kan definieras medicinskt som kvinnor eller män. På barn som föds med så kallad atypisk könstillhörighet, det vill säga där det inte går att avgöra på de yttre könsorganen om barnet ska tillhöra kategorin flicka eller pojke, utförs kirurgiska ingrepp så att könstillhörigheten ska bli entydig. Motiven till operationerna kan till exempel vara rädsla för att barnet ska mobbas i skolan eller att föräldrarna inte anses kunna älska och ta hand om sitt barn på ett fullgott sätt om de inte vet att barnet ”är” en flicka eller pojke. Det är ett exempel på hur kulturella föreställningar och normer griper in i och påverkar medicinska beslut.

På ett mer vardagligt plan använder vi ständigt till exempel kläder och gester för att forma och skilja ut våra kroppar som antingen manliga eller kvinnliga. Så som genus har formats historiskt och kulturellt finns det ett starkt samband mellan att ”ha” ett kön och att bli ”begriplig” som människa och individ. Men föreställningar om kön och genus påverkar också vem som förväntas göra vad, hur yrken värderas och vems röster som räknas och hur. På så vis får genusordningen högst påtagliga konsekvenser för fördelning av både makt och materiella resurser. Det är viktigt att förstå att dessa normer upprätthålls socialt, alltså tillsammans med andra, och att de är föränderliga. Vi kan utmana och förändra normer på en individuell nivå, men framförallt utmanas normer genom samhällsförändring, lagstiftning och social rörelser.

Det är alltså inte så enkelt att skilja på kön och genus. I själva verket påverkas våra kroppar mycket mer av de sociala och kulturella sammanhang vi formas av än vad själva uppdelningen i kön och genus antyder. Är det ens möjligt att säga var könet tar slut och genus börjar, när du betraktar din egen person och kropp?

Genus förklarar samhällsstrukturer

Genus kan också användas för att förklara strukturer som upprätthåller kategorierna kvinnor och män, och analysera maktrelationer däremellan. Forskning kan utifrån genus undersöka till exempel den könssegregerade arbetsmarknaden, regler om att enbart heterosexuella par får ingå äktenskap eller de värderingar och föreställningar som omger pojkars och mäns våld. Genusforskningen kan få syn på sådant som att nyanlända kvinnor får en annan behandling på Arbetsförmedlingen än nyanlända män, baserat på föreställningen att förvärvsarbete alltid kommer i andra hand efter omsorg om familj, för just nyanlända kvinnor.

Kvinnor lever och har levt under en mängd olika omständigheter som inte går att förklara med bara ett enda perspektiv. Vita heterosexuella kvinnor från medelklass lever under andra kulturella, sociala och ekonomiska villkor än icke-vita heterosexuella kvinnor från arbetarklassen. Detta kallas att inta ett intersektionellt perspektiv. Ordet kommer från det engelska verbet ”to intersect” som betyder genomskära eller korsa. Ett intersektionellt perspektiv kan bidra till att synligöra hur olika makt- och normordningar, så som etnicitet/hudfärg, generation, kön/genus, klass, sexuell orientering och funktionalitet samspelar, påverkar och förstärker varandra. Begreppet har sina rötter i den antirasistiska feminismen i USA och utvecklades under slutet av 1900-talet av bland andra rättsvetaren Kimberlé Crenshaw.

Skribent Nationella sekretariatet för genusforskning. Publiceringsdatum: 31 mars 2016
Från kynne till kön

Idén att skilja på kön och genus kom från översättningar av engelskans ”sex” och ”gender”. Översättningen av engelskans sex till svenskans kön är dock inte helt korrekt. Engelskans sex kommer från de medicinska vetenskaperna och är starkare kopplad till just biologisk könstillhörighet. Ordet kön har utvecklats från det fornnordiska ”kynne”, ett ord som fortfarande används för att beteckna sinneslag, personlighet, karaktär, läggning. I det svenska ordet kön finns alltså redan sådant som begreppet genus utvecklades för att försöka ringa in.