Allas ansvar blir lätt ingens ansvar

2013-06-19 15:44

När Verket för innovationsforskning, Vinnova, utlyste medel för behovsmotiverad forskning om ökad jämställdhet kom det in 29 ansökningar. Utlysningen är ett resultat av Vinnovas uppdrag från regeringen att fördela medel för forskning som bedöms kunna bidra till utveckling och framsteg för praktiskt jämställdhetsarbete i olika delar av samhället. Det rör sig om 30 miljoner kronor att fördela och det är snabba puckar som gäller.

Ansökningsperioden varade mellan 15 april och 3 juni. De 29 inkomna ansökningarna ska granskas vetenskapligt för beslut senast 23 september. Sex veckor senare ska de projekt som får medel vara igång och den sista augusti 2015 ska forskningsprojekten vara avslutade. Det ger knappt två år för uppstart, fältarbeten, bearbetning och analys av material samt skrivande av rapporter. Och detta för projekt som inte bara ska involvera forskare av olika slag utan också samverkansparter i form av företag, offentliga verksamheter eller ideella organisationer.

Varför nu denna uppradning av datum och tider? Jo, jag menar att det är symptomatiskt för just jämställdhetsområdet att angelägna insatser ofta är tidsbegränsade, tillfälliga och med korta ledtider. Förvisso pågår de flesta forskningsprojekt under en begränsad tid, men för att pröva under vilka förutsättningar olika metoder, verktyg och processer fungerar för att öka jämställdheten i syfte att uppnå de jämställdhetspolitiska målen, är två år en mycket kort tid.

Ännu mer angeläget med längre tidsperspektiv blir det när man granskar hur det konkreta jämställdhetsarbetet är organiserat. Sedan 1994 har Sverige haft jämställdhetsintegrering som strategi för att nå de jämställdhetspolitiska målen. Det betyder att jämställdhetsarbetet skall vara en integrerad del i organisationers ordinarie verksamhet. I den bästa av världar gör denna strategi att alla är med och tar ansvar för att jämställdheten ökar.

En elakare tolkning är att när det blir allas ansvar så blir det lätt ingens. Det har också utredning efter utredning slagit fast – det behövs en nationell resurs till stöd för arbetet med jämställdhetsintegrering för att få det att fungera. Inte minst under senare år har regeringen avsatt stora summor på olika tillfälliga insatser. Spännande projekt har startats och avvecklats, några av dem har implementerats, medan andra har funnits där en tid utan att lämna några större spår efter sig. Hur spännande de var och vilken effekt de haft kommer förmodligen några av Vinnovas nya forskningsprojekt att undersöka.

Själv tänker jag att jämställdhetsarbetet skulle må bra av lite långsiktighet. Det skulle må bra av att inte hela tiden behöva börja om på nytt, med nya människor i nya konstellationer. Och det skulle behövas pågående forskning. Forskning om effekter av olika insatser men också om den politiska inriktningen och om hur processer och organisering påverkar vad som blir möjligt och omöjligt att göra i jämställdhetens namn.

Skribent Kerstin Alnebratt
Källa Texten har tidigare publicerats som ledare i Genus nr 1 2013 tema jämställdhet.
visa fler nyheter ›