Än behöver genusforskningen stöd från politiken

2004-12-21 13:43

Genusforskningen har varit framgångsrik både som eget forskningsområde och som perspektiv inom de traditionella disciplinerna. Men behovet av särskilda satsningar finns ändå kvar för att genusforskningen ska kunna bli långsiktigt stabil. Det sa ett flertal forskare vid seminariet "Genusforskningens framtid".

Nationella sekretariatet för genusforskning arrangerade seminariet 8 oktober för att diskutera genusforskningens behov inför framtiden. Frågan är aktuell eftersom regeringen väntas lägga fram en forskningsproposition för de kommande åren i början av 2005. Ett flertal satsningar som ingått i tidigare propositioner presenterades av genusforskare. Politiker, forskningsråd, myndigheter och organisationer bjöds in för att diskutera om det finns fortsatt anledning för staten att stödja genusforskning.

– I de statsliga satsningarna på genusforskningen är det tydligt att det finns en koppling mellan genusforskning och jämställdhetssträvanden, sa sekretariatets föreståndare Anne-Marie Morhed. Det har varit det mest centrala politiska motivet för att överhuvudtaget satsa särskilda samhällsmedel på detta fält.

– Jag vill argumentera för att den kopplingen, även om den aldrig ska styra forskningens direkta innehåll, bär upp den samhällsrelevans som genusforskningen har tillskrivits och fortfarande bör tillskrivas för att den inte ska tappa färdriktning eller förlora pengar. Stora forskargrupperI mitten av 1990-talet gjorde regeringen en satsning på sex särskilda genusprofessurer.

Fyra av innehavarna av professurerna presenterade sig själva och sin forskning vid seminariet: Anne Hammarström (folkhälsovetenskap vid Umeå universitet), Barbara Hobson (sociologi vid Stockholms universitet), Lisbeth Larsson (litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet) och Lena Trojer (informationsteknologi vid Blekinge tekniska högskola).

De vittnade alla om att de genom sina positioner kunnat utveckla genusperspektivet inom vardera forskningsområde på ett sätt som inte varit möjligt utan satsningen. Trots det menade alla att satsningen riskerar att försvagas av att kringresurserna i form av forskarassistent- och doktorandtjänster är tidsbegränsade.

– Det behövs en kritisk massa av genusforskare för att kunna söka forskningsmedel, särskilt på internationell nivå där allt större forskargrupper efterfrågas, sa Barbara Hobson.

Nina Lykke, professor vid Tema Genus vid Linköpings universitet resonerade på liknande sätt som genusprofessorerna. Satsningen på Tema Genus har varit lyckad, men riskerar att urholkas genom att finansieringen inte är stabil.

Kamp om definitioner

Professor Lisbeth Larsson sitter också i Vetenskapsrådets styrelse och genuskommitté. Hon redogjorde för turerna kring de öronmärkta tio miljoner kronor som Vetenskapsrådet har regeringens uppdrag att fördela till genusforskning.

– De futtiga tio miljonerna har väckt en enorm aggressivitet som får mig att tro att det inte handlar om pengar utan om en kamp om hur och av vem vetenskap definieras, sa Lisbeth Larsson.

Genusforskarskolan vid Umeå universitet är en annan satsning som regeringen gjort på genusforskningen. Föreståndaren Britta Lundgren berättade att 35 doktorander från alla faktulteter nu ingår i Genusforskarskolan. De har också sin hemvist vid en institution vid Umeå universitet eller vid någon av partnerhögskolorna i Kalmar, Gävle eller Mitthögskolan.

Integrering av genusperspektiv

Genusforskarskolan är i sin struktur ett utmärkt exempel på integrering av genusperspektiv i de traditionella disciplinerna.

– Öppenhet mellan forskarskolan och institutionerna har varit en grundförutsättning, sa Britta Lundgren. Genom att institutionerna har medfinansierat doktoranderna har det skapats en delaktighet.

Vid det avslutande panelsamtalet ställdes frågan om det fortfarande är nödvändigt att öronmärka medel till genusforskningen eller om det inte är dags att stå på egna ben och konkurrera om medel med andra forskningsområden.

Alla genusforskare menade att konservatismen är så stark inom universitetsvärlden att särskilda satsningar från politiker och forskningsråd fortfarande är nödvändiga.

– Nu förväntas universiteten permanenta genussatsningarna, men det sker inte. Genusforskningen är fortfarande ett undantag, sa Anne-Marie Morhed, föreståndare för sekretariatet.

Direktiv bättre än bidrag

Men Ulf Nilsson, folkpartistisk ledamot i riksdagens utbildningsutskott, varnade för att lita allt för mycket på politiker.

– Vi är väldigt trendkänsliga.

Ulf Nilsson menade att det är viktigare med tydligare direktiv till universiteten än riktade bidrag.

Vilken roll genusforskningen får i den kommande forskningspropositionen kunde statssekreterare Kerstin Eliasson inte svara på ännu.

– Men självklart tycker regeringen att genusforskning är ett väldigt angeläget område.

Skribent Bosse Parbring
visa fler nyheter ›