Är EU ett jämställdhetsprojekt?

2013-06-15 14:58

I kristider tenderar ekonomiska frågor att väga tyngre än sociala frågor och jämställdhet hamna på undantag. I beslut om åtgärder för ekonomin saknas genusperspektiv, men sett över längre tid har jämställdhet blivit en allt viktigare fråga i EU.

– Att EU ska ha ett jämställdhetsperspektiv framgår tydligt av Lissabonfördraget. I ett längre perspektiv märks det i Europaparlamentet att jämställdhet fått större betydelse. Det märks också på vissa nyckelpolitiska områden som abortfrågan och sexuella och reproduktiva rättigheter, säger Mikael Gustafsson (V) som är ordförande i EU-parlamentets jämställdhetsutskott.

Samtidigt konstaterar han att genusperspektivet är som bortblåst när ministerrådet beslutar om åtgärder mot den ekonomiska krisen. Det tas inga hänsyn till effekter som att nedskärningar i den offentliga sektorn drabbar kvinnor dubbelt eftersom det påverkar både deras sysselsättning och behov av samhällsservice som barnomsorg och äldreboenden.

– Vid krisåtgärder tittar man bara finansiellt och matematiskt i en budgettabell. Då får jämställdheten backa, särskilt i de drabbade länderna, säger Mikael Gustafsson.

Fokus på sysselsättningen

Den ekonomiska krisen innebär också att sysselsättningen står ovanligt högt på dagordningen. EU har satt som mål att 75 procent av Europas befolkning ska vara i sysselsättning år 2020. I år gäller det 68 procent av männen och 62 procent av kvinnorna. I nästan hälften av medlemsländerna sjönk kvinnornas sysselsättning mellan 2005 och 2011.

– Med en arbetslöshet på 25 procent och en ungdomsarbetslöshet på nästan 60 procent i flera medlemsländer måste det bli fokus på sysselsättningen. I det läget är det tyvärr jättesvårt att driva en fråga som till exempel mer anslag för att arbeta mot våld mot kvinnor, säger Mikael Gustafsson. Johanna Kantola forskar vid Helsingfors universitet och är författare till bland annat boken Gender and the European Union. Hon konstaterar att socialpolitiken i regel är svagare än den ekonomiska politiken och ofta stannar vid målsättningar och rekommendationer.

– Det är begripligt med tanke på att medlemsländerna skiljer sig mest åt i just välfärdsfrågorna. Barnomsorgen anordnas till exempel på marknadens villkor i Storbritannien, men är statens ansvar i de nordiska länderna och familjens i Sydeuropa.

EU en enande kraft

Det finns stora skillnader även i synen på jämställdhetsfrågor, men Johanna Kantola menar att EU utgör en enande kraft och att flera direktiv som gäller arbetsmarknaden har haft stor betydelse för jämställdheten.

Hon nämner grundläggande rättigheter i arbetslivet som likabehandling av kvinnor, vid graviditet, mammaledighet, föräldraledighet och deltidsarbete som sedan länge finns i EU:s arbetslagstiftning. Den ger också skydd mot både direkt och indirekt diskriminering på grund av kön, religion, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

– Direktivet om likabehandling oavsett ras eller etnicitet från år 2000 har haft stor betydelse och gick längre än bland annat Finlands diskrimineringslag.  Ett annat exempel är förbudet mot könsdiskriminering vid köp av varor och tjänster som bland annat innebär att försäkringsbolagen inte får fastställa premier enbart beroende på om kunden är man eller kvinna.

– Även flerdimensionell diskriminering diskuteras nu i EU. Det kan räcka att frågan finns på dagordningen för att visa att den är viktig. Johanna Kantola menar att det finns god vilja även i kommissionen där det kan vara svårare att få gehör för jämställdhetsfrågor. Kommissionären Viviane Reading har till exempel drivit frågan om kvotering av kvinnor i näringslivets styrelser. Det finns också kritik mot insatser som görs. Arbetet med jämställdhetsintegrering och med aktiva åtgärder för likabehandling, som handlingsplaner av olika slag, har inte varit effektivt.

– Med en fungerande jämställdhetsintegrering borde egentligen inte jämställdhetsutskottet vara nödvändigt. Men vi måste jobba på två sätt, både med integrering och med ett specifikt organ som driver jämställdhetsfrågorna, säger Mikael Gustafsson. Dolores Calvo forskar om jämställdhetsintegreringen i EU:s migrations- och utvecklingspolitik. Hon menar att hindret för jämställdhetsintegrering finns redan i EU:s policytexter där genus uppfattas som en statisk kategori som är indelad i två kön: man och kvinna.

– Jämställdhetsintegrering handlar om att förändra genusstrukturen, men den förändringen förutsätter att det finns en insikt om att genus skapas i en ständigt pågående process som innebär konflikt och påverkar maktstrukturer. I policytexter har hela den dynamiken ersatts av motsatsparet man och kvinna, säger Dolores Calvo.

Kritik mot tillämpning

Ett sätt att ta jämställdhetsintegrering på allvar är att göra som den Europeiska socialfonden, ESF, som arbetar med arbetsmarknadsfrågor. Där är jämställdhetsintegrering en uttalad strategi och ett absolut krav i det svenska ESF-programmet.

– Det är ett centralt verktyg för att kunna nå EU:s mål för sysselsättningen, men det är ingen mirakelmedicin, säger Bengt Nilsson, som är projektledare i EU-kommissionens lärandenätverk för jämställdhetsintegrering. Kritiken mot jämställdhetsintegrering är snarare är en kritik mot hur den tillämpas, menar han.

– Jämställdhetsintegreringen måste byggas in i den ordinarie verksamheten och följas upp kontinuerligt på alla nivåer. Det är ett långsiktigt arbete, men det måste i regel kombineras med särskilda åtgärder på områden där man vet att det finns skillnader och problem i jämställdheten. Det kan till exempel handla om att endera könet är överrepresenterat bland dem som är arbetslösa och att det kan kräva särskilda insatser för att komma tillrätta med problemet.

Skribent Birgitta Weibull
Källa Denna artikel publicerades ursprungligen i tidningen Genus nr 1 2013
visa fler nyheter ›