Arbetslivet 15 år senare

2013-05-29 12:33

Kvinnodominerade organisationer är under stor förändring. Vi befinner oss mitt i en process som både i beskrivningar och i tolkningar är starkt ideologiskt präglad. Det skriver Elisabeth Sundin, professor i företagsekonomi vid Linköpings universitet.

Arbetslivet består av ett antal organisationer och det som händer i organisationer. Det som omtalas som arbetsmarknadens könssegregering är ett resultat av beslut fattade i organisationer.

En av antologierna i Kvinnomaktutredningen hade rubriken ”Om makt och kön i spåren av den offentliga sektorns omvandling”. Då Kvinnomaktutredningen inleddes hade den omvandling som alltsedan dess svept över den offentliga sektorn inletts. Det innebar att det var förhållandevis lätt (som jag minns det) att finna etablerade forskare som var lämpliga och villiga att bidra på temat. Jag eftersträvade i antologin att få med olika perspektiv, både empiriska och teoretiska, och därmed olika discipliner: Kulturgeografer betonade rumsliga aspekter, statsvetare makt, och pedagoger lärande. Det fanns alltså forskning om den offentliga sektorn och om de förändringar som inletts. Bidragsgivarnas inställning till och kunskaper om det genusteoretiska fältet var däremot varierande. Men ”kön” som variabel, eller kroppsräkning som Mats Alvesson uttrycker det i ett av bidragen hade ingen något problem med.

En andra stor antologi inom organisationsområdet inriktades särskilt på frågor rörande ledarskap. Också där hämtades skribenterna från olika discipliner och de empiriska exemplen hämtades från olika sektorer och verksamheter och även från olika hierarkiska nivåer.

Den sistnämnda ansatsen, att studera olika hierarkiska nivåer i samma typer av organisationer renodlades i monografin ”Män passar alltid” där de empiriska studierna hämtades från olika nivåer i detaljhandelsföretag. Sektorn valdes för att den är stor med alla mått mätt men än dock förhållandevis obeforskad i jämförelse med andra stora kvinnodominerade sektorer såsom vården och omsorgen och i jämförelse med alla (?) manligt dominerade sektorer.

Kunskapen har fått stor spridning

Betydde organisationsdelen av Kvinnomaktutredningen något för kunskaperna om organisationers och organiseringsprocessers genderisering, för involverade forskare och för den organisatoriska praktiken? Ja, det gjorde det. Den var en massiv insats, kan man nog säga, som vad jag förstår använts mycket och vissa av bidragen har fått stor spridning och vissa av bidragen blev starten på nya synsätt och forskningsområden.

Dit hör Gudrun Forsbergs kapitel om ”Rulltrapperegioner och social infrastruktur”. Den refereras ofta och skribenten själv hävdar dess betydelse för hennes, och numera hennes forskargrupps, fortsatta utveckling.

Ett annat slagkraftigt begrepp var Ulla Johansson påstående om ”Den offentliga sektorns paradoxala maskuliniseringstendenser” eller Carin Holmquist uttryck ”Den ömma bödeln” för att beskriva många kvinnliga chefer som sattes att reducera och omvandla den offentliga sektorns arbetsplatser.

De senare, och flera andra, lyfte också fram att väldigt många, också kvinnor, är chefer och ledare men att de flesta finns långt ifrån organisationernas topp och utöver ett ledarskap som är reaktion snarare än aktion.

Organisationer under stor förändring

Delar av det som då var påbörjat för 15 år sedan har sedan accelererat. Viktiga förändringar har skett i lagstiftningen genom införande av Lagen om offentlig upphandling, LOU, och Lagen om valfrihetsystem, LOV. Man kan säga att den stora dagspolitiska debatten rör de organisationer och de arbeten som domineras av kvinnor. Välfärdssektorerna som omvandlats och omvandlas genom politiska beslut, till exempel privatiseringen, nya styr- och kontrollmodeller osv. är kvinnodominerade.

Förändringar är ofta kombinerade med en retorik men också en praktik med ökad självsysselsättning, ofta under beteckningen entreprenörskap. Förändringarna inbegriper alla kategorier av arbetskraft – både professioner, semiprofessioner och alla andra grupper. Här finns tyvärr inte tid och plats att utveckla ens några av de varianter som förekommer. Jag får nöja mig med att betona att dagens arbetsliv utmärks av ett väldigt organiserande – nyorganiserande, omorganiserande och svårigheter att greppa organisatoriska gränser.

Olika arbetsgivare runt en sjukhusbädd

Det har blivit svårare att avgöra vilka som är de adekvata organisationerna i arbetslivet. Runt en bädd på sjukhuset kan stå representanter för olika arbetsgivare – offentliga och privata, lokala, nationella och internationella.

Globalisering återfinns bokstavligen vid hemtjänsttagarens säng och frukostbord. Men hur och på vilket sätt är inte så lätt att se, och avgöra, eftersom alla förändringarna också ackompanjeras av en retorik kring organiserande där värdeladdade ord som frihet och entreprenörskap finns men också begrepp som lönedumpning och exploatering.

Vad som verkligen händer i arbetslivet, dvs i organisationerna, och vad det betyder för individer är svårt att få en god bild av. Vi befinner oss mitt i en process som både i beskrivningar och i tolkningar är starkt ideologiskt präglad.

Som exempel kan nämnas ambitionerna att kvinnor verksamma i välfärdssektorerna ska ta makten över sina egna sektorer genom att starta eget och bedriva verksamheterna i egen regi. De uppgifter som framkommer genom den offentliga statistiken är mycket motsägelsefull och beroende på vad som mäts och presenteras: Är det antalet nya företag det är fråga om? Är det andelen kvinnor bland dessa ägare det är fråga om? Är det marknadsandelar det är fråga om? Är det inkomster och vinster det är fråga om? Är det chefspositioner och/eller intraprenörskap det är fråga om? För att få veta måste vi in i organisationerna och se efter.

Maskuliniseringsprocesser fortgår

Mitt intryck, av min egen och andras forskning är dock att de maskuliniseringsprocesser som vi skrev om redan för 15 år sedan tycks fortgå. I den polariseringsprocess som hela arbetslivet genomgår tycks alltså kön spela en fortsatt avgörande roll.

Vad har hänt med kunskaperna och forskningen inom området?

Om antologier med samma rubriker som de femton år gamla inom organisations- och arbetslivsområdet skulle göras idag så skulle knappast någon utan genuskompetens inbjudas att skriva. Det finns numera en rad goda genuskompetenta organisationsteoretiker i landet.

Det innebär dock inte med någon självklarhet att empiriskt klara och intressanta bidrag skulle komma fram i en ny Kvinnomaktutredning. Det har flera orsaker. En är att kapitel i antologier skrivna på svenska i offentliga utredningar numera har ett tveksamt meritvärde.

En annan orsak är att det finns en föreställning om att jämställdheten är här. Den fanns också för 15 år sedan – men har nu, tycker jag, förstärkts och bakas in i ett intersektionalitetsperspektiv på ett för förståelse av kvinnors och mäns positioner mycket olyckligt sätt.

Skribent Elisabeth Sundin, professor i företagsekonomi vid Linköpings universitet
Fakta
1998 presenterades den så kallade Kvinnomaktutredningen. 15 år senare arrangerade Nationella sekretariatet för genusforskning ett seminarium med forskare från utredningen för att tillsammans med politiker diskutera vad som hänt sedan dess. Anita Nyberg vid Stockholms universitet var en av de medverkande på seminariet som arrangerades 22 maj 2013.
Relaterat material
visa fler nyheter ›