Armar trotsar förtryckande normer

2013-05-03 14:45

Med utgångpunkt i en saga av bröderna Grimm uppmanade genus- och rasforskaren Sara Ahmed till egensinnighet, trots och feministiskt glädjedödande. Hon talade på AtGender Spring Conference när den startade på Världskulturmuseet i Göteborg.

Nationella sekretariatet för genusforskning var värd för den europeiska genusforskarorganisationen AtGender vårkonferens 26-28 april. Konferensen inledde med en öppen föreläsning med den brittiska forskaren Sara Ahmed, som är känd för boken Vithetens hegemoni, som finns översatt till svenska. En fullsatt läktartrappa på Världskulturmuseet vittnade om att hon lockade långt fler än konferensdeltagarna.

Sara Ahmed har i ett forskningsprojekt intervjuat människor som arbetar med mångfaldsfrågor på universitet. Många av dem arbetar på särskilt inrättade avdelningar, men möter ofta motstånd när de arbetar för till exempel jämställdhet och . ”Feminazis” är ett smädesord de kan få höra om sig själva. Sara Ahmed lyfte fram det motsägelsefulla i mångfaldsarbetarnas vardag.

– De som inte ställer upp på normerna i en institution är ofta de som får i uppgift att förändra normerna i institutionen.

En av de sagor som bröderna Grimm samlade in handlade om en flicka som var egensinnig och inte gjorde som hennes mamma sa (Das eigensinnige Kind). Därför straffades hon med sjukdom och dog. När hon begravdes sträckte upp sina armar genom jorden. Trots att mer jord östes över graven trängde hennes armar upp hela tiden. Till slut tvingades flickans mamma att slå ner flickans armar med en käpp. Sedan kom inte armarna upp mer. Sagan berättar om det egensinniga och trotsiga barnet som måste tuktas av samhället.

– Hon göra hela tiden som hon själv vill, sa Sara Ahmed. Hon följer inga kommandon.

Sara Ahmed lyfte fram ett omfattande tankegods som liknar människor vid olika delar av samhällskroppen och hur de kroppsdelarna måste underordna sig det övergripande syftet med kroppen.

– En fot måste vara villig att gå, en arm att bära.

Men det är när de mångfaldsarbetare hon studerat möter en samhällskropp – en universitetsinstitution – med ett syfte som kolliderar med deras förändringsarbete som kollisioner uppstår. De möts av kommentarer som ”åh, inte nu igen” när de påtalar orättvisor.

– I deras jobbeskrivning ingår att springa in med huvudet i väggen.

Vissa av mångfaldsarbetarna försökte ge en annan bild av deras arbete som inte väckte så mycket aggressioner. De skapade en illusion av att arbeta i samma linje med universitetet generellt för att kunna förändra normerna i institutionen.

– Saker flyter på när du följer strömmen.

Men det fungerade inte särskilt länge. När de utmanade institutionens normer dök väggen upp.

– De som inte utmanar normerna ser inte väggen, sa Sara Ahmed. De ser bara de fina beskrivningarna om mångfald – en öppen, engagerad och jämlik institution.

Sara Ahmed har samlat beskrivningar över människor som har springer in i väggen när de blir kallade till intervju och möts av förvåning för att de inte är vita. Situationen blir obehaglig och den icke-vita personen får arbeta hårt för att situationen ska bli bekväm för de vita.  Men det är inte rätt väg att gå, menar Sara Ahmed. Icke-vita feminister uppfattas ibland som aggressiva och egensinniga. Då ska det utnyttjas.

– Om vi laddas med egensinnighet då kan vi välja att acceptera och mobiliseras av denna laddning. Ibland kan man bara stå upp genom att stå stadigt.

Hon menar på så sätt att egensinnighet är ett feministiskt uppdrag. Feminister och anti-rasister ska inte sätta sig vid bordet där alla är glada.

– Vi är feministiska glädjedödare. Känn dig som en arm, uppträdd som en käpp.

Sara Ahmed ser flickans armar från graven i bröderna Grimms saga som ett tecken på uthållighet och protest. Armarna är ett rop på flera armar.

– Några av oss har kommit hit därför att armar genom historien har förlängt vår räckvidd.

visa fler nyheter ›