Avhandling synar ojämlik pedagogik

2006-01-23 11:28

Efter fyra år på Chalmers märkte Fariba Ferdos att den frispråkighet hon varnades för i Iran hade tystnat. Hon reagerade inte längre på nedsättande kommentarer och ojämlik behandling. Med tiden hade hon anpassat sig till samma patriarkala mönster, om än i mildare form, som på högskolan i Iran.

I Iran anses kvinnor officiellt som mindre intelligenta än män och saknar grundläggande rättigheter. Där var det uppenbart vad hon och alla de procentuellt sett fler kvinnor än i Sverige som läser tekniska ämnen hade att kämpa emot. På Chalmers är ojämlikheten mer subtil, och därför svårare att värja sig emot, menar Fariba Ferdos.

– Det märks i hur folk skämtar och i outtalade regler, som påverkar hur tjejer och killar beter sig i klassrummen. Här påtvingas du inte strukturen, utan den smyger sig på över flera år.

Hennes examen som civilingenjör var nästan klar när hon tvingades fly till Sverige av politiska skäl. Så småningom läste hon en kurs i svenska på Göteborgs universitet för att kunna börja en ny utbildning på Chalmers.

– Universitetet speglade samhället i stort och var en del av det, medan Chalmers kändes som en isolerad ö, med en grabbig atmosfär som alla försökte anpassa sig till.

Tyst i ett helt år

För Fariba Ferdos familj var det självklart att hon skulle läsa vidare, men helst inte elektronik, eftersom det är svårt att som kvinna att få jobb som civilingenjör i Iran. När hon väl fick sin vilja igenom kom hon inte in på utbildningen. Visserligen klarade hon proven, men blev inte godkänd som person. Hon klädde sig inte traditionellt, var för frispråkig och inte tillräckligt religiös.

– Först efter att jag skrivit på en lojalitetsförklaring antogs jag som ensam tjej i min årskull.

Bland reglerna fanns att hon inte fick prata med de manliga studenterna och inte heller yttra sig offentligt.

– Det gick ett helt år utan att jag sade någonting. Jag kände mig som ett ufo. Först senare hittade jag tjejer i andra årsgrupper att vara med på rasterna.

Tvådelad avhandling

Efter femton år i Sverige reste hon till Iran och besökte även högskolan i Tabriz där inget hade förändrats.

– Byggnaderna var nya och finare, men allt annat var sig likt.

Med sitt eget liv som fallstudie har Fariba Ferdos jämfört erfarenheterna från högskolan i Iran med hur svenska gymnasister och chalmerister uppfattar sin studiesituation. Hennes tvådelade avhandling består av en teknisk del, och en del om multikulturella genusaspekter inom ingenjörsutbildningen.

– Jag ville ta mina egna erfarenheter, med kunskap om psykologi och inlärning och ge feministiska teorier ett ansikte. Visa att det är verkligt och pågår här och nu.

Tjejer hamnar i skymundan

Hon har kommit fram till att det finns stora skillnader mellan hur kvinnliga och manliga studenter tillgodogör sig kunskap under grupparbeten.

– Killarna sitter vid datorn och diskuterar och förklarar, medan tjejerna för protokoll, vilket leder till att de inte lär sig lika mycket.

Grupperna förändras oftast inte heller. De som känner varandra från början håller ihop genom hela utbildningen.

– Det går att lösa ganska enkelt om studenterna tvingas byta grupper och redovisa hur arbetet har gått till, vem som har gjort vad, och se till att den rollen roteras.

Traditionellt manligt gynnas

Utifrån de intervjuer hon har gjort anser hon att tjejer inte tar för sig mer av rädsla för att bekräfta sin egen underlägsenhet. De vågar inte, som killarna, säga något utan att vara säkra på att ha rätt, vilket också hämmar tjejernas möjligheter till inlärning.

Ledarrollen verkar också svår för tjejer att ta på sig, menar Feriba Ferdos. När hon själv har gjort det har hon upplevt att hon inte har fått samma stöd av gruppen, som killarna har fått.

Men problemen med undervisningsmiljön är enligt henne inte i första hand könsrelaterat. Hon anser att pedagogiken på Chalmers gynnar människor med traditionellt manliga egenskaper. Samtidigt går den stick i stäv med vad dagens arbetsmarknad kräver.

– Med ett enkelriktat flöde av information och en väldigt resultatinriktad sluttentamen missgynnas personer som föredrar att se relationer och metoder och diskutera fram olika lösningar. Och det är ändå ett lösningsorienterat tänkande som du behöver i arbetslivet.

Förändring kräver tid

I framtiden vill hon ägna sig åt både teknisk och genusvetenskaplig forskning. För närvarande intervjuar hon kvinnliga doktorander om privatliv och karriär i en tremånaders studie. Hon har själv fått barn under sin doktorandtid och vet att det är svårt att få allt att gå ihop.

– Oftast undersöks bara hur det fungerar när de är på jobbet, men det är ju inte separerat från allt annat.

Förvånansvärt många unga tjejer jag har intervjuat tycker att de är helt jämställda. Först när de kommer upp över trettio och får barn märker de att det inte är så.

Hon understryker vikten av att synliggöra manliga strukturer på tekniska högskolor, men att det inte räcker att bara ändra reglerna.

– Det krävs aktivt arbete över tid. Och när det gäller gamla strukturer är det nog som med gamla fiender. Det går inte att argumentera med dem. De måste pensioneras bort, för att säga det på ett snällt sätt, säger Fariba Ferdos.

Skribent Inga-Bodil Hermansson
visa fler nyheter ›