Forskning efterfrågas av praktiker

2013-06-18 15:31

Hur påverkar forskningen jämställdhetsarbetet? Och vilken betydelse har det i sin tur för forskningen? Vi ställde frågan till några av dem som arbetar inom dessa områden.

Helena Spets arbetar med jämställdhetsfrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. I arbetet med att utveckla praktiken behövs både praktiknära och annan forskning, anser hon, och beskriver en markant förändring bland praktiker under de senaste åren i rela-tionen till forskning.

– Det har svängt mycket, säger hon. Jag minns en nätverksträff för jämställdhetsarbetare 2008, där två forskare höll ett föredrag. Det var på grundläggande nivå, men ungefär hälften av publiken uppfattade det, enligt utvärderingarna, som svårbegripligt. Så är det inte i dag. Praktiker har mycket mer grundkunskap och vana vid att koppla till forskning.

Anna Wahl, professor i genus, organisation och ledning på Industriell ekonomi och organisation, KTH, samt gästprofessor på Tema genus, Linköpings universitet, beskriver hur forskning och jämställdhetsarbete inspirerat varandra växelvis under ett antal decennier.

– Forskningen om vad kön betyder i en organisation ledde vidare till arbete med att använda den kunskapen för att förändra verkligheten, vilket i sin tur blev ett nytt fenomen att studera för forskningen: hur går det till när man förändrar en organisation? Ett ytterligare steg i utvecklingen är att forskare och praktiker gemensamt genomför förändringsarbete. Liksom Helena Spets menar Anna Wahl att praktiker generellt har betydligt större teoretisk förankring, och intresse för forskningen på området, i dag. Men, poängterar hon samtidigt, spridningen är stor.

– Jämställdhetsarbete är i dag en marknad med många aktörer, och där ryms lite av varje.  Många är väldigt inlästa och måna om en bra koppling till forskningen, och så finns det de som inte alls hänger med, menar hon. Anna Wahl suckar och säger att inte minst inom chefsutveckling dras det igång initiativ och projekt som känns tio, tjugo år gamla i ansats, metod och problemformulering.

– Särskilt två perspektiv är förbluffande seglivade. För det första att se kvinnorna, inte strukturen, som problemet. För det andra attityden ”nu ska vi minsann inte fördjupa oss i teori utan göra saker”. Som om kunskap hindrade handling. Det är klart att man kan fastna i teori, men det brukar trots allt inte vara problemet.

Gerd Lindgren är professor i sociologi vid Karlstads universitet. Hon tycker att jämställdhetsforskning och praktiskt jämställdhetsarbete visserligen har en utmärkt relation, men att det är en klen tröst eftersom förbättringarna i samhället ändå uteblir.

– De som jobbar med jämställdhetsfrågor gör verkligen så gott de kan, de sliter för att åstadkomma förändring, men det händer ju inget! Se på en så enkel sak som att vi inte kan få jämlika löner, trots att vi lagstiftade om det på 1960-talet. På många håll går det nu i fel riktning. Jag tycker att det är talande för utvecklingen i samhället i dag. Hennes slutsats är att jämställdhetsarbetet sker på fel nivåer i samhället. Att arbeta med jämställdhet i formella organisationer ger skral utdelning eftersom makten söker sig nya vägar, in i informella strukturer där inget jämställdhetsarbete bedrivs. Istället krävs kraftfulla politiska beslut. Gerd Lindgrens egen forskning har det senaste decen-niet handlat just om informella manliga nätverk på regional nivå, som skär genom kommunal förvaltning, näringsliv, idrottsföreningar och slutna sällskap.

– Men ingen vill ta intryck av de studier som gjorts i olika regioner och göra något åt problemen på allvar. En risk som jag ser med det jämställdhetsarbete som bedrivs i dag är att det mest blir ett sätt att legitimera rådande förhållanden: ”Vi har tillsatt ett projekt, vi jobbar med frågan”. Men det leder ju ingenstans.

Peter Söderström på riksorganisationen Män för jämställdhet arbetar med våldsprevention i högstadie- och gymnasieåldrar. Projektet, som heter Frihet från våld, bygger på tät koppling till forskningen, förklarar han, och en av projektmedlemmarna är själv både praktiker och forskare.

– Vi tycker att vi har bra kontakt med forskare inom vårt fält, både i Sverige och utomlands. Vi tar del av deras kunskap, och de visar också stort intresse för oss och det material som projektet genererar. Nyligen bjöds Frihet från våld in som praktiker att delta i ett forskningssamarbete mellan Stockholms och Linköpings universitet samt University of Cape Town, Sydafrika. Peter Söderström skulle önska att fler forskare följde det exemplet.

– Jag tycker inte att det finns någon stark tradition i Sverige av att forskarna är ute i praktiken. I till exempel England ser man mer sådant, har jag och mina kolleger noterat. Projektet frihet från våld tar avstamp i kritiska maskulinitetsstudier. Det är ett relativt ungt forskningsfält som nu börjar nå en viss volym och mognad, vilket aktualiserar frågan om ett tätare utbyte mellan forskning och praktiker, menar Peter Söderström.

– Nu är det dags att göra plats för de här angelägna frågorna i verksamheten hos statliga myndigheter, kommuner och landsting. Det kräver att forskare och praktiker jobbar nära tillsammans. Ett tema som alla intervjupersoner tar upp är bristen på finansiering. Intresset för utbyte och samarbete mellan forskare och praktiker är ofta stort, men möjligheterna att få pengar mycket begränsade.

– Forskarna kan ju bara ägna sig åt det som de får pengar för. Det råder brist på forskning om jämställdhetsarbete i kommuner och landsting, men det beror knappast på ointresse utan på hårt styrd finansiering. Vi får ofta höra från forskarna: ”Vi skulle vilja titta på det där, men kan bara titta på det här”, säger Helena Spets. Med mindre villkorad finansiering samt fler mötesplatser för forskare och praktiker tror Helena Spets att praktiskt jämställdhetsarbete skulle kunna bidra med mer till forskningen.

– De goda forskningsidéerna dyker ofta upp i den konkreta verksamheten, men vi praktiker vet sällan hur vi ska göra för att få dem beforskade. Därför skvalpar det omkring många idéer som hade kunnat fångas upp och bli något bra.

Skribent Anders Nilsson
Källa Denna artikel publicerades ursprungligen i tidningen Genus nr 1 2013
visa fler nyheter ›