Könet i hjärnan?

2000-05-04 11:13

Seminariet Könet i hjärnan? arrangerades av den feministiska tidskriften bang, Nationella sekretariatet för genusforskning och Stockholms akademiska forum. Syftet var att diskutera förhållandet mellan journalistik och forskning om könsskillnader. Den senaste åren har medierna intresserat sig mer och mer för forskning som förklarar könsskillnader i biologin.

Katarina Hamberg, doktor i allmänmedicin vid Umeå universitet, redogjorde för de olika teorier som finns om biologiska könsskillnader och om kritiken mot teorierna. Hon satte också in dem i ett historiskt perspektiv. Från antiken och fram till 1500-talet betraktade filosofer och läkare män och kvinnor som olika uttryck för ett och samma biologiska kön. Kvinnan ansågs ha likadana könsorgan som mannen, fast de var inverterade. Även då var kvinnor underordnade, men det förklarades inte med anatomiska könsskillnader.

Det var först någon gång mellan 1500- och 1700-talen som en tvåkönsmodell växte fram. Mannen och kvinnan blev mer och mer två skilda biologiska varelser. Könsorgan, skelett och hjärna sågs nu som diametralt olika. Jämlikhetsidéer ansågs därför vara mot naturen. Socialdarwinisterna byggde vidare på dessa idéer genom att de ville hitta biologiska orsaker till både köns- och rasskillnader. Nazismens kollaps gjorde det dock inte rumsrent att resonera på detta sätt längre. Inte förrän på 1970-talet fick diskussionen en nytändning i och med att Edward O Wilson publicerade boken Sociobiology.

– I dagens debatt om könskillnader finns ofta tvivelaktiga tolkningar av evolutionsläran med som en ram eller utgångspunkt, säger Katarina Hamberg.

Honor med ungar är farligast

Teorin om en dominant hanne anses förklara hur både djur och människosamhällen är organiserade. Den starkaste och mäktigaste hannen blir den som får para sig med flest honor tänker man sig. Den dominante hannens gener förs vidare och arten klarar sig bättre. Teorin förklarar också varför varför vissa män uppträder aggressivt och inte håller sig till en sexualpartner. Män vill sprida sin gener. Men Katarina Hamberg menar att denna teori har många svagheter.

– För det första har dominanta hannar i djurvärlden inte dominans över honor och ungar. Hannarna kämpar visserligen sinsemellan om tillgången på honor. Men den som vinner har inte makt över honorna – bara om och när hon släpper till blir det parning.

– Vad gäller aggressivitet är det också tveksamt om teorin håller. Hannar slåss visserligen med varandra, men farligast och aggressivast är ändå honor med ungar.

I en studie i Västafrika kontrollerades med hjälp av DNA-analys vem som var far till de ungar som föddes i en flock schimpanser. De två dominanta hannarna fick ingen unge. De vanliga mellanhannarna fick någon unge, men de flesta ungar hade avlats med hannar från andra flockar.

– Sådana fynd ifrågasätter i grunden teorier om sexuella val och betydelsen av hannars dominans.

Amning och småbarnsår

En motsvarighet till teorin om dominant hanne är livmoderteorin. Biologiska processer under graviditet, amning och småbarnsår gör att kvinnors intelligens genom årtusenden fått annan inriktning än mäns, tänker man sig. Kvinnor har blivit mer relationsinriktade och vårdande, men har svårare för vissa typer av intellektuellt arbete.

I en annan modell ser man arbetsfördelningen mellan könen under jägar/samlar-perioden som ursprunget till könsskillnader. Män var mer involverade i jakt och rörde sig över stora områden, medan kvinnor höll sig nära boplatsen och barnen. Men Katarina Hamberg hänvisar till nya teorier om människans utveckling som ifrågasätter existensen av könsrollsmönster under människans tidiga historia.

– Dessa teorier förtigs dock ofta. Istället tillskrivs forngravsfynd olika betydelser om graven tros ha inrymt en kvinna eller en man. En mortelsten i en kvinnas grav anses visa att hon malt säd medan en likadan i en mans grav tolkas som att han tillverkade mortelstenar.

Den forskning som handlar om könsskillnader i kognitiv förmåga är mycket motsägelsefull, enligt Katarina Hamberg. Kognitiv förmåga innebär till exempel spatial och matematisk förmåga, språk, minne och motorik. Katarina Hamberg menar att de könsskillnader som påvisas är små (skillnaden mellan könen är bara en till fem procent av den totala variationen i materialet), att det inte finns någon samstämmighet mellan olika studier och ofta påvisas inga könsskillnader alls. Dessutom kritiserar hon flera tester av kognitiv förmåga för att inte vara könsneutrala.

– Skillnaderna är mycket större mellan olika människor av samma kön än mellan könen.

Einsteins hjärna

Corpus callosum – hjärnbalken – har ofta lyfts fram i debatten som förklaring till könsskillnader. Det påstås att kvinnor har större hjärnbalk. En bättre förbindelse mellan hjärnhalvorna skulle ge större förmåga att använda dem tillsammans. Kvinnors simultankapacitet skulle därför kunna förklaras med en större hjärnbalk. Men Katarina Hamberg menar att det är få undersökningar som stöder denna tes.

– De flesta studier har inte kunnat belägga några skillnader och de som hittat har kritiserats för dålig metodik.

1982 publicerades en artikel i Science som stöder tesen. Drygt 40 studier har sedan misslyckats med att upprepa resultaten.

– När någon påstår att kvinnor har en bredare corpus callosum då är det inte ett påstående som är förankrat i vetenskap. Det inte vetande utan det är en åsikt.

Enda skillnaden som är säkerställd enligt Katarina Hamberg är att mannens hjärna i genomsnitt väger mer. Men hur tolkar man det? Man vet inte vilken betydelse hjärnstorleken har.

– Man har studerat Einsteins hjärna och funnit att den väger 1230 gram. Medelvikten för 35 andra manliga hjärnor visade sig vara 1400 gram.

– Könsskillnader kan bli en fantasibild som låser oss vid vissa tolkningar.

Som ett ifrågasättande av synen på hjärnan som ett överordnat organ i kroppen berättade Katarina Hamberg om ett experiment på apor, som hon i och för sig var kritisk mot rent etiskt. Forskarna opererade bort testiklarna på en rhesusaphanne som istället fick äggstockar inopererade. Hjärnan började då producera hormon som stimulerade äggstocken till ägglossning. Om hannen haft en livmoder skulle den också fått månadsblödningar.

– Hjärnan är inget överordnat styrorgan utan fungerar i samspel med kroppen. Samma hjärna kan fungera för både testiklar och äggstockar. Så var har vi då könet i hjärnan?

Skribent Bosse Parbring
Källa Artikeln kommer från Genus 2/00.
visa fler nyheter ›