Kvinnan inte så fredlig som sitt rykte

2011-12-19 10:13

Att kvinnor är fredliga av naturen är en djupt rotad uppfattning i den västerländska kulturen. Men att vad som ses som kvinnligt kan omförhandlas vid behov finns det många exempel på och det gäller även hur en kvinna förväntas bete sig i krig.

Nyhet 

Fredspriset 2011 gick till tre kvinnor: Ellen Johnson Sirleaf, Liberia, Leymah Gbowee, Liberia och Tawakkul Karman från Jemen. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon sa i samband med detta att ”Framför allt understryker det den vitala roll kvinnor spelar för avancemanget av fred, säkerhet och mänskliga rättigheter”. Det är helt sant. Kvinnorna har haft en starkt pådrivande roll i arbetet för fred, och sedan mitten av 1800-talet har fredsrörelsen, i alla fall här i västerlandet, tätt förknippats med kvinnor, då de på grund av sitt kön, sin natur, betraktats som fridsammare än männen.

I synen på människan i relation till frågor om krig och fred ställs verkligen våra bilder av maskulinitet och femininitet på sin spets, och där blir det också tydligt hur vi givet olika förutsättningar omförhandlar dessa bilder. Kopplingen mellan kampen för medborgerliga rättigheter och kampen för fred var i den tidiga kvinnorörelsen stark, men redan då fanns motsättningar mellan olika förhållningssätt till det militära försvaret.

– Redan på 1800-talet fanns det försvarsfrivilliga organisationer där kvinnor samlade in pengar till kanoner åt det svenska försvaret, berättar Fia Sundevall, ekonomhistoriker som disputerat med avhandlingen Det sista manliga yrkesmonopolet: genus och militärt arbete i Sverige 1865-1989. De här kvinnorna bemöttes med alla de argument som ofta används när kvinnor försökt ta sig in på manliga domäner. De förlöjligades och fick höra att de inte hade någon man som kunde beskydda dem.

– Kvinnornas främsta uppgift i försvaret ansågs vara att de skulle uppfostra sina barn i patriotisk anda, men just de här kvinnorna ville göra mer. ”Vi har redan uppfostrat våra barn, nu är vi i den ålder då vi kan göra andra saker” ansåg de, säger Fia Sundevall och berättar att rörelsen till stor del bestod av äldre kvinnor, ofta fruar till officerare.

Opassande för kvinnor att vistas vid fronten

Vad som ansetts som lämpliga uppgifter för kvinnor i krig har varierat över tid. Kvinnor har alltid arbetat inom militären, men man har inte talat så mycket om det. De första uppgifter som ansågs lämpliga för kvinnor i krig var signifikativt nog de omvårdande. Att laga mat och att sköta sårade. Men när Florence Nightingale verkade vid fronten under Krimkriget vid mitten av 1800-talet var det inte alls självklart att hon skulle få befinna sig där. Många såg det som opassande för kvinnor att vara ute i krig på det sättet. Dels för att det var för farligt och otäckt men även för att de kunde verka distraherade för de stridande männen.

Att vad som anses passande för kvinnor omförhandlas vid behov blir tydligt om man tittar på den svenska beredskapen under andra världskriget. I början av kriget är myndigheterna starkt emot att kvinnor över huvud taget skulle ha någonting med försvaret att göra. Efter bara ett par år, troligen mest beroende på personalbrist, börjar man argumentera på helt andra sätt. Mot slutet av kriget ansågs det närmast okvinnligt att inte vilja ställa upp för sitt land.

– Uppgifter som bara några år tidigare ansågs enbart kunna utföras av män, blev plötsligt lämpliga för kvinnor. Ett exempel på det är luftbevakning. Det är ett ganska enformigt och tråkigt jobb och det ansågs kvinnor därför kunna hantera extra bra. Ett argument för det var att de skulle kunna sticka medan de stod där och spanade, säger Fia Sundevall. Hon berättar vidare att Sverige var tämligen unikt i det att kvinnor tilläts bära vapen. För att försvara detta underströks det noga att det enbart var i självförsvar.

– Det var ett sätt att behålla en skillnad mellan kvinnor och män.  Att bilden av en fredlig kvinna är kulturellt betingad blir extra tydligt vid en jämförelse av olika kulturer. Chris Coulter är socialantropolog och har bland annat studerat Sierra Leone och kvinnor som deltagit i striderna under inbördeskriget.

– Där har man inte alls bilden av kvinnan som extra fredlig. Tvärtom, säger hon. Kvinnan ses som närmare naturen och naturen där är, till skillnad från vår, verkligt farlig.  Det här har bland annat skapat problem när man efter fredsslutet ska försöka återanpassa dem som, ibland redan som barn, kidnappats av rebellerna och som sedan deltagit i det våld som rebellerna utövat. Nära hälften av barnsoldaterna beräknas ha varit flickor. Flickor som så gott som alltid utnyttjats sexuellt inom den ”egna” gruppen, men som inte enbart varit offer utan även förövare.

– Många har inte kunnat återvända hem efter kriget. Ingen vågar vara nära dem. Bilden av dem är att de är oberäkneliga och kan mörda folk när som helst, säger Chris Coulter. De har lättare att tänka sig att männen kan återanpassas, medan kvinnor uppfattas som svårare att kontrollera. Vad man måste förstå, menar hon, är att mönster som fanns tidigare går igen i konflikten och i hur man handskas med den efteråt.  Att vi gärna ser kvinnor som enbart offer i krig gör att vi får svårt att förhålla oss till dem som inte passar in i bilden. Chris Coulter gör det tydligt genom att visa på några exempel.

– Muslimska kvinnor i slöja som blir självmordsbombare, de ses som mystiska, obegripliga. Bilden av den afrikanska rebellkvinnan är mer sexualiserad, vildare. Vi ser den tuffa kvinnan med militärbyxor och gevär framför oss. Det blir extra märkligt om man tänker på att de bägge kan vara muslimer.

Krigiska kvinnor blir demoniserade

Kvinnor som deltar i krig blir ofta demoniserade. Ett exempel på det är mediebilden som målades upp kring Lynndie England, soldaten som höll en naken manlig fånge i koppel på bilderna från Abu Ghraib. Att en kvinna utförde dessa handlingar gjorde skandalen värre i allmänhetens ögon. Samtidigt fanns föreställningen att fången, i egenskap av muslimsk man, upplevde förnedringen som extra stor på grund av att handlingen utfördes av en kvinna.

Ytterligare en paradox kopplad till sexuellt våld är att så länge som kvinnan tillskrivs den passiva rollen att försvaras av män i krig, och männens heder alltså består i att han lyckas försvara sin kvinna, så blir det sexualiserade våldet mot kvinnor en logisk slutsats.

– Att se på kvinnor som offer kan vara problematiskt. För i förlängningen av den synen blir den ultimata krigshandlingen att tvinga en man att våldta kvinnor som står honom nära, säger Emma Rosengren, ansvarig för nedrustningsfrågor för Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet. Emma Rosengren säger att hon själv inte ser kvinnor som extra fredliga, men att det finns många inom IKFF och övriga fredsrörelsen som gör det.

– Men för mig handlar det om att få in kvinnors perspektiv i säkerhetspolitiken. Det här är ett så manligt dominerat fält att det är svårt för kvinnor att ta sig in.  Ett klassiskt sätt att öppna dörrar mot mansdominerade områden, är enligt Emma Rosengren att skapa organisationer som enbart består av kvinnor.

– Via IKFF kan kvinnor få tillträde till förhandlingsborden.

Skribent Siri Reuterstrand
Källa Denna artikel publicerades ursprungligen i tidningen Genus nr 3 2011.
visa fler nyheter ›