Manlig dominans i filmutbudet

2004-05-04 16:50

Mer än 95 procent av alla filmer har en manlig regissör och 82 procent en manlig huvudperson. - Vill jag se en film gjord av en kvinna och om en kvinna står bara tre procent av dagens filmer till buds.

Det säger Ingrid Lindell som nyligen disputerat på avhandlingen Att se och synas. Filmutbud, kön och modernitet vid litteraturvetenskapliga institutionen i Göteborg. Hennes avhandling innehåller bland annat en undersökning av könsrepresentationen i 1996 års svenska filmutbud.

– Den stora majoriteten av filmerna är gjorda av män och handlar om män, säger hon. Filmer med kvinnliga huvudroller (17 procent) är mer än fyra gånger så ofta av en manlig regissör som av en kvinnlig. Det betyder att vi är mest vana att se en kvinnas erfarenheter skildrade ur en mans synvinkel.

Idén till avhandlingen fick Ingrid Lindell när hon gick igenom katalogen till Göteborg filmfestival och inte hittade en enda film hon ville se. Undersökningen hon gjort bygger på en stor del av filmutbudet det aktuella året och gäller både filmer som visats på TV, biograferna och filmfestivalen. Resultatet ger vid handen att kvinnorepresentationen är låg över lag.

– Det finns heller ingen skillnad mellan kommersiell film eller Hollywoodfilm och så kallad “konstfilm”. Tendensen är densamma, säger hon.

Stereotypa könsroller

I sin avhandling visar hon även att kvinnor i 47 fall av 103 framställdes utifrån olika könsbundna stereotyper. Dessa stereotypier har hon delat in i olika kategorier som häxor och psykopater (kvinnor som ofta har socialt hotfulla drag i sitt beteende mot den manlige antagonisten), offer och våldtagna (en jagad kvinna, mer eller mindre försvarslös, förföljs av galna män i en situation där det sexuella hotet mot henne är central), prostituerade och sexsäljerskor (filmer med ett speciellt intresse för kvinnor som har sex som inkomstkälla), voyeurism och skopofili (där själva tittandet på en estetiskt/erotiskt tilltalande kvinna/ung flicka sätts i fokus) samt mödrar, vårdare och ta hand om-objekt (guvernanter åt moderlösa barn osv.).

– Det är påfallande hur ofta kvinnor får rollen som våldtagna eller prostituerade. Dessutom måste de vara vackra.

Förutom att undersöka könsrepresentationen i filmerna har Ingrid Lindell även intresserat sig för hur filmens kvinnoskildringar mottas av publik och kritiker. Som exempel på det har hon analyserat den danske regissören Lars von Triers film Breaking the waves, 1996 års mest omdiskuterade och hyllade film i Sverige. Filmens hjältinna Bess är en ung, söt och oskuldsfull kvinna som erbjuder sin man gränslös kärlek – in i döden.

Breaking the waves är en konstfilm men vad gäller kvinnobilden skiljer den sig inte från de kommersiella filmerna. Däremot är det svårare att diskutera kvinnoskildringarna i de kulturella sammanhangen. Den som kommer med kritik mot vad som skildras i filmen eller mot sensmoralen kan anklagas för att vara obildad, reaktionär osv. Man möts ofta av reaktioner som “det här är ju gammalt, har vi diskuterat så många gånger förut”.

– Och visst är det så att vi får se samma kvinnoskildringar upprepas om och om igen. Dessa upprepningar påverkar både hur vi ser på enskilda filmer och på oss själva. De nöter in sitt budskap men skapar också en känsla av förnedrande trötthet. Men just därför är det nödvändigt att analysera kulturens metaberättelse om kön – om och om igen.

Skribent Lena Olson
Källa Artikeln kommer från Genus 2/04.
visa fler nyheter ›