Plats för femme

2013-12-16 09:40

Bland feminister har femininitet kopplats till skönhetsideal och objektifiering. Följden har blivit ett svalt intresse inom genusforskningen. Det vill docent Ulrika Dahl ändra på med det nya forskningsområdet kritiska femininitetsstudier.

Nyhet 

Historiskt har det funnits en tendens att sätta likhetstecken mellan kvinna, kvinnlighet och femininitet. Femininitet har ofta och främst setts som en process genom vilken kvinnor blir kvinnor. Ulrika Dahl vänder sig mot idén att femininitet och kvinna är samma sak. Hon vill se femininitet som ett fenomen frånkopplat från kön.

– Femininitet är ingen ytlig fråga, det är centralt i många stora, aktuella frågor såsom bioteknik, trafficking, kärleksmigration, rasifierade skönhetsideal och exploatering av vissa kroppars arbete. Mycket av det handlar om värdet i och kopplingen till femininitet, säger hon.

I forskningsprojektet ”Femme as Figuration – rethinking queer femininties” vrider och vänder Ulrika Dahl på begreppet. Hennes utgångspunkt var en essä om femininitet, skriven av Freud år 1933. Psykoanalysens fader konstaterade resignerat att det var en svår fråga, och att den som ville veta mer om ämnet skulle undersöka sina egna erfarenheter, vända sig till poeterna eller vänta till dess att vetenskapen kommit med djupare kunskap.

– För Freud och hans samtida var det här en mörk kontinent: något mystiskt och obegripligt. Jag tyckte att det var roligt att han förslog en metod och har tagit fasta på den i mitt arbete.

Ulrika Dahl tittade på forskningen inom området och vände sig till poeterna, i detta sammanhang alternativa röster utanför akademin. Hon undersökte även sina egna och andras erfarenheter av femininitet.

– Jag är intresserad av femininitetspositionerna och varför femininitet är underordnat. För mig är femininitetens relation till kön en komplicerad fråga. Jag försöker undersöka femininitet som på samma gång materiellt, teknologiskt och ideologiskt.

Maskulinitet mer välbeforskat

I sin genomgång upptäckte Ulrika Dahl att femininitetsfrågan lämnats lite därhän inom genusvetenskapen. Genusforskare har undersökt maskuliniteter och utvecklat teoribildningen, som exempelvis R.W. Connells teorier om den hegemoniska maskuliniteten.

– Det finns mindre av ett etablerat fält vad gäller femininitetsstudier. Vi har undersökt relationer mellan kvinnor och hur de präglas av intersektionella maktordningar. Relationer mellan femininiteter möjliggör andra typer av analyser. Hon menar att det finns en stor samling avvikande femininiteter som alltid exkluderats från kvinnopositionen.

– Fjollans vinkande hand, transfemininiteters marginalisering, osynliga lesbiska femininiteter, stigmatiserade slampor och horor. De passar inte in den femininiteten som tillskrivits kvinnan, som snarare tenderat att ses som heterosexuell, reproduktiv och i relation till moderlighet.

Ett återkommande begrepp i Ulrika Dahls forskning är ”femme”. Historiskt har ordet främst används för att beteckna lesbiska med feminint uttryck, som attraheras av en kvinnlig maskulinitet, så kallad butch. Under 2000-talet har femmerörelsen växt och blivit synligare i västerländska storstäder. Ett kännetecken för ”femmes” är att de inte bara är stolta över sina sprakande klänningar. Många arbetar medvetet och kreativt med att politisera femininitetens underordning och utmana femininitetsideal.

Vill etablera eget forskningsfält

Ulrika Dahl tycker att figurationsbegreppet är ett bra sätt att tänka kring femme och femininitet.

– Det kan vara en tankefigur, en gestaltning, ett iscensättande eller ett förkroppsligande. I stället för att tala om femme som identitet är jag intresserad av att undersöka hur det figurerar, kommer till uttryck.  Hon vill etablera forskningsområdet kritiska femininitetstudier, med egna konferenser och tidskrifter. I ett lokalt nätverk som har utvecklats på Södertörn ingår doktoranden Maria Lönn.

Hon håller med om att genusforskningen har undersökt maskulinitet mer än femininitet.

– Det har väl att göra med att femininitet inte ses som lika viktigt. Saker som är kopplade till kvinnan betraktas ofta som mindre intressanta än det som associeras till mannen, säger hon.

Maria Lönns forskningsprojekt behandlar idéer om rysk femininitet och vithetsproduktion i relation till skönhet och modernitet. Genom att följa modebloggare i St. Petersburg och Moskva undersöker hon hur deras orientering mot väst tar sig uttryck.

– Rysk femininitet ses i Sverige som något groteskt och översvallande. Den kopplas till leopardpälsar, högklackat och mycket smink, säger hon.

Hon menar att det finns en normativ femininitet i Sverige som är nedtonad, vit och icke överskridande. Den är sammankopplad med idén om Sverige som ett modernt och jämställt land.

– Den överskridande femininiteten ses med förakt, som gammeldags och tillhörande ett annat politiskt system. Det intressanta är att man i olika delar av världen har skilda idéer om var den ”fula” femininiteten hör hemma.

Maria Lönn menar, precis som Ulrika Dahl, att det finns mycket outforskat när det gäller femininiteter och dess koppling till exempelvis kapitalismen, klass och ras.

– Femininitet är inte minst en viktig ingång till att definiera makt. Det vore snyggt om femininitetsfrågorna kunde få en mer central plats, där idéerna kan struktureras.

Skribent Ida Måwe
Källa Denna artikel publicerades ursprungligen i tidningen Genus nr 2-3 2013
visa fler nyheter ›