Ulf Mellström

Porträtt: ”Nu gäller det att ta diskussionen och inte vara så försiktig”

2018-09-03 09:36

Som forskare har han följt ingenjörer på Volvo och langat verktyg till mekaniker i malaysiska Penang. Ulf Mellström är på jakt efter maskulinitetens kärna och är en pionjär med sin forskning om mäns passionerade förhållande till sina maskiner.

Nyhet 

Kom an då! Var är ni?

Ulf Mellström spänner musklerna och slår skämtsamt knytnäven mot bröstet. Vi pratar om den uppmärksammade debattartikeln som han skrev i våras, om smutskastningen av genusforskningen på konservativa ledarsidor. Jag frågar vad det är som gör att han, mitt i det hårdnande debattklimatet, väljer att aktivt gå ut och söka diskussion. Kanske, tror han, hänger det ihop med den klassiska ”hardcore-maskuliniteten” (ett begrepp han själv myntat) som är fokus i hans forskning, men också en del av hans egen bakgrund.

Män och maskiner

Ända sedan han disputerade 1995 med avhandlingen Engineering Lives, Technology, Time and Space in a Male-centred world är det män och maskiner som har varit det främsta fokuset för hans forskning. Under arbetet med avhandlingen följde han ingenjörer på Volvo Torslanda när de tog fram modellen 850. Med sin forskning har han bidragit med ny kunskap om förväntningarna som finns på pojkar och män. Han har också visat hur föreställningar kring maskulinitet gör att kvinnor exkluderas från olika områden. Han intresserar sig särskilt för olika former av traditionell maskulinitet och miljöer där kvinnor är frånvarande.

Fortfarande tror många att det bara är män som klarar av jobbet även om det inte finns stöd för den uppfattningen.

”Hardcore masculinity” beskriver han som en form av maskulinitet som inte i särskilt stor utsträckning har påverkats av hur genusnormerna generellt har förändrats i samhället utan hänger kvar vid mer traditionella föreställningar. Synen på brandmannen är ett sådant exempel, menar han. Under år 2010-2014 var han forskningsledare för ett projekt om genus, risk och säkerhet inom räddningstjänsten.

– Där kan man snacka om hardcore masculinity. Det är det mest heroiska yrket av alla, säger han.

Bilden av brandmannen som en heroisk man riskerar att stänga ute kvinnor från yrket, menar han. Det finns också en fara i att hjältemod och säkerhetstänk kanske inte riktigt går hand i hand, vilket kan leda till onödigt risktagande. Ändå är det många som vill ha kvar den rådande bilden av brandmannen. Fortfarande tror många att det bara är män som klarar av jobbet även om det inte finns stöd för den uppfattningen, konstaterar Ulf Mellström. Hans forskning om maskulinitet inom räddningstjänsten väckte starka känslor:

– Jag har blivit uppringd av äldre män som tycker att det är ett hot mot liv och säkerhet att kvinnor kan vara brandmän. De vill ha åtminstone en riktig man kvar: Rökdykaren som går in och bär ut katterna, kvinnorna och barnen.

Vi dricker lunchkaffe på balkongen hemma i lägenheten vid Hornstull i Stockholm. Härifrån pendlar Ulf Mellström till Karlstad, där han är professor i genusvetenskap. Att han, den lite bråkiga arbetargrabben, skulle göra karriär inom akademin var det nog ingen som trodde när han växte upp i Göteborgsförorten Sävedalen. Ulf Mellström berättar att han var skoltrött redan efter högstadiet. Samtidigt var det var just då – i bilgaraget och på mopeden – som intresset för teknik, men även genus, började gro.

Jag hade en grabbig uppväxt med bilar och fotboll – jag är Gaisare och lite för engagerad – men jag har också alltid varit intresserad av frågor kring kön. Kanske beror det på att jag mestadels växte upp med två mammor, min mamma och min moster.

Genusforskningen – en politisk halmdocka

Vid sidan av maskulinitetsforskningen har han ett brinnande engagemang för forskningspolitik och villkoren inom akademin. Han har varit ledamot i regeringens delegation för jämställdhet i högskolan, suttit i kommittén för genusforskning vid Vetenskapsrådet, varit ledamot i kjønnsforskningsprogrammet vid Norges forskningsråd och styrelseordförande för Nationella sekretariatet för genusforskning, med mera.

Nu ser han hur möjligheten att bedriva genusforskning riskerar att försvagas på grund av att fältet svartmålas av socialkonservativa. Det var det som fick honom att skriva debattartikeln i Dagens Nyheter i våras.

”Genusforskningen har blivit en politisk halmdocka. Genom att blanda populistisk retorik och ideologiskt skruvade analyser lyckas politiska kolumnister och andra tyckare skapa en ödesmättad dramatik som målar upp det svenska universitetsväsendets förfall”, skrev han i debattartikeln.

Det sprids så mycket lögner. Nationalistiska och socialkonservativa har utsett genusforskningen till symbol för allt de hatar.

Som professor har han ett särskilt ansvar att bita ifrån, tycker han.

– Det sprids så mycket lögner. Nationalistiska och socialkonservativa har utsett genusforskningen till symbol för allt de hatar. Det är paradoxalt för i de breda folklagen är genus- och jämställdhetsfrågor inte särskilt kontroversiella, säger han.

Att smutskastningen av genusforskningen kan fortsätta mitt under brinnande metoo-upprop beror på att samhället har blivit mer polariserat, menar han. Socialkonservativa hörs mer än tidigare samtidigt som kvinnorörelsen och feminismen står stark.

– Risken är att vi får se dramatiska förändringar i antifeministisk, populistisk riktning efter valet i höst. Jag tror att det familjekonservativa blocket kommer att formera sig tydligare i Sverige, på samma sätt som i resten av Europa, säger han.

Växte upp i fosterhem

Ulf Mellströms mamma kom till Sverige som finskt krigsbarn och hade det ganska svårt. Hon fick Ulf utomäktenskapligt och eftersom hon inte hade någon egen lägenhet sattes Ulf i fosterfamilj under veckorna.

Fram tills att jag var fem år träffade jag bara mamma på helgen. Sedan fick hon en lägenhet tillsammans med min moster och då bodde jag med dem, säger han.

Vägen in i akademin var krokig. På gymnasiet läste han ”distribution och kontor”, med siktet inställt på lagerarbete. Sedan reste han runt i Sydostasien och fastnade på en ö i Malaysia, där han hjälpte till att bygga båtar mot mat och husrum. Därifrån bar det vidare till Lund och en examen med socialantropologi som huvudämne. Identiteten som antropolog är stark – fast han hade lika gärna kunnat hamna i teatervärlden som inom akademin. När de ringde från Linköpings universitet och erbjöd honom doktorandplats stod han som första reserv till regissörslinjen på Marieborgs folkhögskola. Han valde forskningen, men har fortsatt med teatern parallellt. År 1997 tilldelades faktiskt Ulf och hans grupp Mellanteatern Linköpings kulturpris.

Känslan av att stå på scenen och äga ett rum är speciell. Det är fantastiskt. Forskningen är mer trögflytande, säger han skämtsamt, fast visst har han haft nytta av teatern även som forskare, inte minst i undervisningen.

Flyttade till Malaysia

Vi lämnar balkongen och går in i vardagsrummet, där Ulfs yngsta dotter Sonja håller på att packa upp tvätt. Hon har just kommit tillbaka till Stockholm från studier i Paris och efter sommaren flyttar hon vidare till London. Ulfs andra dotter Fanny bor i Tel Aviv.

Kanske har vi blivit lite rotlösa på gott och ont, säger Sonja.

Hon och hennes syster var bara 7 och 11 år när hela familjen under perioder bodde i Penang i Malaysia. Där fortsatte Ulf att forska om mäns kärlek till maskiner. Han åkte scooter mellan olika verkstäder och intervjuade mekaniker om deras relation till arbetet och maskinerna. Han observerade, ställde frågor och langade verktyg. Språket lärde han sig skapligt allt eftersom.

Inriktningen var en slags tidig posthumanism men samtidigt en klassisk etnografi av arbetarklass-maskuliniteter i området, säger han.

Det är knappast en slump att så många genusforskare ägnar sig åt ämnen som ligger nära dem personligen, tror han.

I någon mening sysslar vi alltid med oss själva. Det blir så, särskilt när man håller på med kroppsnära, etnografisk forskning.

Redaktör för internationell antologi

Nu närmast kommer Ulf Mellström inte i första hand ägna sig åt sin egen utan andras forskning. Tillsammans med kollegan Lucas Gottzén och den sydafrikanska genusforskaren Tammy Shefer är han redaktör för en stor internationell handbok om maskulinitetsforskning, som kommer ut i början av nästa år.

Vi måste ta striden och stå upp för de positiva förändringarna som genusforskningen har bidragit till.

Inför valet i höst kommer han också fortsätta att ta diskussionen om genusforskningen, försäkrar han. Han har hört av sig till Ivar Arpi, ledarskribent på Svenska Dagbladet, och föreslagit att de ska mötas i en debatt.

Nu gäller det att inte vara så försiktig utan ge sig ut och diskutera. Vi måste ta striden och stå upp för de positiva förändringarna som genusforskningen har bidragit till, säger han.

Skribent Charlie Olofsson
Bild Charlie Olofsson
Ulf Mellström väljer
Tre favoritteoretiker: Clifford Geertz, Donna Haraway, Nina Lykke. Tre favoritförfattare: Samuel Beckett, Nelly Sachs och Agneta Pleijel. Tre favoritfilmer: Big Lebowski, Måndagarna med Fanny, Isle of Dogs. Det bästa med att jobba i akademin: Den intellektuella stimulansen. Det sämsta med att jobba i akademin: Alla uppblåsta egon. Person jag inte skulle klara mig utan: Min livskamrat och stora kärlek Ann-Carita Evaldsson (professor i pedagogik vid Uppsala universitet). En plats där jag tänker bäst: Skrivrummet på landet i södra Östergötland. Karriär i korthet: Disputerade 1995 vid Linköpings universitet. Redaktör för tidskriften Norma: International Journal for Masculinity Studies sedan den grundades 2006. Professor i genus och teknik vid Luleå tekniska universitet 2005-2011. Professor i genusvetenskap vid Karlstads universitet 2011.
Relaterat material
visa fler nyheter ›