Porträtt: Sharareh Akhavan

2005-02-16 15:32

Arbetslösa invandrarkvinnor har sämre allmän hälsa än invandrarmän. Det visar en undersökning som gjorts i Botkyrka av bland andra Sharareh Akhavan vid Arbetslivsinstitutet. Genom sin forskning vill hon ändra på den ensidiga bilden av invandrarkvinnor som “problem“.

– Både männen och kvinnorna i den grupp arbetslösa och sjukskrivna invandrare som vi undersökt lever i en utsatt situation, präglad av dålig ekonomi och utanförskap. Men det är framför allt kvinnorna som lider av dålig hälsa, säger Sharareh Akhavan. De har oftare belastningsskador och psykiska problem.

Mer än hälften av de intervjuade, bosatta i Botkyrka kommun, söder om Stockholm, anser att de har problem med dålig hälsa. Totalt intervjuades 60 personer, hälften kvinnor, hälften män. Forskningsresultaten visar att det finns ett tydligt samband mellan arbete, hälsa och migration.

– Invandrarkvinnor är den grupp i samhället som drabbas mest av fattigdom och arbetslöshet. Antalet sjukskrivningar och förtidspensioneringar är högre i denna grupp än bland kvinnor födda i Sverige. Mest sårbara är de unga invandrarkvinnorna.

Bristen på socialt stöd och tidigare traumatiska erfarenheter, som tortyr, våldtäkt och misshandel, är faktorer som påverkar hälsan. Trots det har många invandrarkvinnor lyckats lära sig ett nytt språk och skaffa jobb. Något som, i sin tur, påverkar traditionella genusmönster inom familjen. Sådana patriarkala mönster är också faktorer som spelar in när det gäller kvinnornas hälsa, enligt undersökningen.

– En del av kvinnorna, speciellt de lågutbildade och äldre, känner sig isolerade i Sverige. De har levt ett “osynligt” liv inom hemmets väggar eller kanske haft informella jobb i ett familjeföretag. När de måste klara av att försörja sig själva, efter till exempel en skilsmässa, blir de ofta hänvisade till socialbidrag.

– Många av männen i undersökningen mår dåligt som en följd av traumatiska upplevelser i samband med krig och våld.

Hälsa, genus och migration

Undersökningen har gjorts av Sharareh Akhavan och hennes handledare Carina Bildt vid Arbetslivsinstitutet samt några andra forskare vid Stockholms universitet och Karolinska institutet. Deras resultat presenterades förra året i den internationella tidskriften Journal of Immigrant Health.

Själv är Sharareh Akhavan doktorand i folkhälsovetenskap vid Karolinska institutet och har kommit halvvägs i sitt arbete med en avhandling om hälsa, migration och arbete ur ett genusperspektiv. Hon är knuten till Arbetslivsinstitutet genom att avhandlingsarbetet görs inom ramen för forskningsprojektet “Arbetsliv i storstad”.

– Det tog ett tag innan jag började läsa folkhälsovetenskap. Jag utbildade mig först till laboratorieassistent inom mikrobiologi. Så småningom satte jag igång att forska inom bakteriologi men kom fram till att det inte var min grej, säger hon.

Det krävs mycket mod och styrka att lämna sitt land och orka börja om någon annanstans. Jag är bara en av tusentals kvinnor som gjort samma resa.

Belastning för samhället

Av en slump läste hon en broschyr om institutionen för folkhälsovetenskap och blev intresserad. Hon sökte, kom in och upptäckte att hon hittat “rätt”.

– Det blev en vändpunkt för mig. Dels fick jag användning för mina medicinska kunskaper, dels har jag alltid varit intresserad av sociologi, även om jag inte studerat det som ämne. Och vid sidan av studierna läste jag mycket feministisk litteratur, speciellt Heidi Hartman, Zillah Eisenstein och Juliet Mitchell. Det intresset hade jag med mig sedan länge eftersom jag alltid varit engagerad i kvinnorörelsen.

Under studietiden stötte hon ibland på uppgifter om invandrarkvinnors dåliga hälsa, bland annat genom statistik från SCB. Hon upplevde att dessa uppgifter, som valsade runt i olika sammanhang, förmedlade en bild av invandrarkvinnor som en belastning för samhället.

– Det fick mig att vilja ta reda på mer, att undersöka mekanismerna bakom invandrarkvinnors sjukskrivningar, säger hon.

Ämnet för hennes mastersuppsats i folkhälsovetenskap blev därför iranska kvinnors hälsa. Hon djupintervjuade 10 kvinnor och resultatet av den studien visar att klass, genus och etnicitet är viktiga faktorer för välmåendet.

– De intervjuade kvinnorna utgjorde en homogen grupp. De hade alla medelklassbakgrund och hade kommit till Sverige som politiska flyktingar men hamnat utanför samhället här och upplevt en social degradering. Samtliga hade utsatts för patriarkaliskt förtryck i Iran och Sverige genom både familj och samhälle. Men den etniska diskriminering de upplevde i Sverige såg de som den viktigaste orsaken till sina hälsoproblem.

Höjd lön och yrkesstatus

I samma veva arbetade Sharareh Akhavan som hälsoinformatör i Stockholmsförorten Tensta. Där kom hon i kontakt med en helt annan kategori kvinnor, de flesta från Turkiet:

– De hade kommit hit som gästarbetare och slitit hårt men också drabbats av mäns våld. De kände inte att de hörde hemma någonstans, varken i Sverige eller i sina hemländer.

Nyligen har hon avslutat en ny undersökning i Botkyrka tillsammans med Carina Bildt. De har intervjuat fyra grupper kommunanställda kvinnor: städare, hemvårdare, boendestödjare (för psykiskt sjuka) och lärare. Intervjuerna omfattar även kvinnornas arbetsgivare och kommunpolitikerna. Syftet har varit att studera vilka faktorer som påverkar invandrade kvinnors hälsa i arbetslivet och hur man kan förbättra arbetsmiljön för att få ned sjukfrånvaron. I dag är 24 procent av städarna långtidssjukskrivna (jämfört med en procent av kommunledningen).

Slutsatserna som dras i studien är att de undersökta kvinnorna har en särskilt utsatt position, vilket kan relateras till klass, kön och etnisk bakgrund. Sharareh Akhavans och Carina Bildts förslag för att förbättra kvinnornas arbetsförhållanden och hälsa är bland annat att höja lönen och yrkesstatusen, att skapa bättre möjligheter för att byta jobb, att bedriva systematiskt arbete mot diskriminering samt att öka andelen kvinnor med invandrarbakgrund inom kommunens ledning och styrelse.

– Vi föreslår också mer forskning om invandrade kvinnors hälsa i arbetslivet, speciellt i relation till diskriminering på grund av kön och etnicitet.

Drivkraften för Sharareh Akhavan i hennes forskning om invandrarkvinnors situation i Sverige är förstås de egna erfarenheterna av att fly från ett land och börja om i ett annat.

– Jag är ju själv invandrare. Det innebär att jag har en ryggsäck – men inte bara av problem. Allt som har hänt har berikat mitt liv, jag ångrar ingenting. Det krävs mycket mod och styrka att lämna sitt land och orka börja om någon annanstans. Jag är bara en av tusentals kvinnor som gjort samma resa.

– Fast tyvärr framställs invandrarkvinnor ofta som problem och det är det synsättet jag vill ändra på genom min forskning. Att det finns höga sjukskrivningstal inom den här gruppen beror inte på gener eller kultur utan på bakomliggande faktorer som både har att göra med deras tidigare erfarenheter och nya situationer.

Invandrarkvinnor är den grupp i samhället som drabbas mest av fattigdom och arbetslöshet.

Kvinnorna bestämde det mesta

Själv är Sharareh Akhavan född i Iran där hon växt upp i en medelklassfamilj i mångmiljonstaden Teheran. Mamma var lärare, liksom många kvinnor i släkten.

– De var starka kvinnor som bestämde det mesta i familjen. Under uppväxten fick jag alltid höra att en kvinna måste vara ekonomiskt oberoende och tjäna sina egna pengar. Det har påverkat mig väldigt djupt.

Politisk medveten blev hon i samband med den iranska revolutionen 1979. Hon var aktiv i den spirande kvinnorörelsen och deltog i olika manifestationer för kvinnors rättigheter.

– Men revolutionen misslyckades. Det blev inte som vi ville utan mycket värre än innan. Jag var bland annat med och arrangerade demonstrationen när Ayatollah Khomeini införde slöjtvång. Till slut blev jag blev tvungen att fly för att inte bli gripen och fängslad som många av mina kamrater. Innan dess hade jag gömt mig i fyra månader, jag vågade inte gå ut på gatorna.

Knappt 20 år gammal lämnade Sharareh Akhavan Iran. Hennes familj bor kvar men Sharareh har aldrig återvänt. Hennes mamma har dock varit i Sverige och hälsat på några gånger. De har också träffats i Turkiet.

– Jag kan inte åka tillbaka. Och vill inte åka tillbaka under nuvarande politiska omständigheter. I dag råder samma struktur som för 20 år sedan, inget har förändrats i grunden.

Den första tiden j Stockholm tog hon upp sitt kvinnorörelseengagemang genom att aktivera sig i ett persiskt kvinnobokkafé där hon jobbade med seminarier och konferenser. Under 15 år var hon även programledare i en persisk närradio och gjorde program med social, kulturell och politisk inriktning.

– Och mycket feminism, lägger hon till. Men nu hinner jag inte längre, avhandlingen måste bli klar.

Ökade klassklyftor

I dag bor Shahareh Akhavan i radhus i Täby med sin sambo och 17-årige son.

– Jag kör Volvo också. Så pass svensk har jag blivit… Men jag trivs faktiskt i Sverige, jag tycker om att bo här. Det är ett av världens bästa länder när det gäller jämställdhet och kvinnors rättigheter. Jag sätter mycket värde på det och på den svenska demokratin. Här kan jag säga vad jag vill utan att vara orolig. Men det har blivit sämre i Sverige sedan jag kom hit. Klassklyftorna har ökat och förespråkarna för en sådan utveckling har fått allt högre röster.

Och framtiden, hur ser den ut?

– Jag skulle vilja bygga upp en kurs eller avdelning, på institutionen för folkhälsovetenskap vid Karolinska institutet som arbetar utifrån ett intersektionalitetsperspektiv. I de flesta länder med stor migration finns i dag stora register om olika etniska minoriteters hälsotillstånd. Fast trots att ohälsan är ett stort samhällsproblem i dag är det här inga frågor som prioriteras i Sverige och därför är det svårt att få pengar. Men jag hoppas kunna bli en drivkraft i ett sådant arbete i framtiden.

Skribent Lena Olson
Källa Porträttet publicerades ursprungligen i tidningen Genus nr 1 2005
Intersektionalitet
Intersektionalitet är ett nytt genusvetenskapligt begrepp som sätter sökarljuset på hur olika makt ordningar som baseras på genus, etnicitet, nationalitet, sexualitet, klass, hudfärg och funktionshinder samverkar med varandra.
Relaterat material
visa fler nyheter ›