Porträtt: Ulla M Holm

2002-12-08 13:58

Naturligtvis tänkte jag aldrig innan att jag ska bli filosof. Det var det här med logiken som gjorde att jag fastnade för det, säger Ulla M Holm, gästprofessor vid Institutionen för genusvetenskap i Göteborg.

Hennes ämne är alltså filosofi och det har inte alltid varit självklart att bli tagen på allvar som kvinna i ett klart mansdominerat skrå.

– Det är en viktig anledning till att jag blev feminist.

Vi träffas i Ulla Holms arbetsrum i det märkliga gamla hus som genusvetenskapen huserar i uppe bakom Götaplatsen i Göteborg. Rummet är fyllt till brädden av böcker och papper och under vårt samtals gång reser hon sig lite då och då och plockar fram de böcker hon nämner för att visa dem för mig.

Jag frågar vad det är som gör att man väljer ett så speciellt ämne som filosofi?

Berättelsen börjar för Ullas del med studier på Komvux eller vuxengymnasiet, som det hette på den tiden. Då var hon redan gift och hade två barn. Hon hade kommit till Göteborg från Finland via Gävle. Målet var att bli kemist. Dessvärre visade det sig att det ingick många sena kvällslabbar i kemistudierna och de var svåra att kombinera med de då ganska små barnen. Därför behövdes ett annat ämne, som gick att studera på dagtid.

– Under mina studier på Komvux hade jag stött på filosofin. Jag tilltalades väldigt av logiken. Där fanns en ingrediens av rebuslösande som tilltalade mig. På ett vis var det lite likt kemin. Där finns det också ett visst mått av klurande.

Så filosofi blev det. På grundnivån fanns ungefär lika många kvinnliga som manliga studiekamrater men många föll ifrån redan på B-nivån. På C-nivån var hon ensam kvinna kvar. Redan under det första studieåret, 1970, alltså under studentvänsterns blomning, gled intresset över till politisk filosofi och moralfilosofi. Efter en examen som också innehöll litteraturvetenskap blev Ulla Holm som ensam kvinna i Göteborg antagen till forskarutbildningen i filosofi.

Det har inte alltid varit självklart att bli tagen på allvar som kvinna i ett klart mansdominerat skrå. Det är en viktig anledning till att jag blev feminist.

Kärleken till filosofin

Det skulle dock dröja innan forskningen kom igång på allvar eftersom kärleken till filosofin inte alltid varit helt problemfri.

I Viljan att veta och viljan att förstå – Kön makt och den kvinnovetenskapliga utmaningen i högre utbildning, som kom 1995, beskriver Ulla själv hur hon 1973 vid ett tillfälle gick hem och grät över den oförståelse hon mötte på institutionen. C-uppsatsen gick visserligen igenom, men kritiken var att det inte var filosofi utan idéhistoria. Den var tänkt att behandla Platons och Aristoteles kvinnosyn, men ämnet kändes snart för stort och begränsades därför till Platons.

– Det tog mig väldigt hårt. Att det inte skulle vara filosofi. När jag sedan skulle formulera avhandlingsämne fick jag höra att det jag ville skriva om bättre passade för debattartiklar. Det skulle vara äkta metaetiska problem. Dessutom varken kunde eller ville de handleda avhandlingar med kvinnoperspektiv.

Filosofin präglades mycket av manligt tänkande och för en kvinna saknades hela tiden någonting eget att relatera till.

– Mina egna erfarenheter, till exempel av att ha småbarn, fanns inte alls med, berättar Ulla.

Allt detta ledde till att forskningen lades på hyllan. Först blev det jobb på försäkringskassan, sedan studier på Bibliotekshögskolan “för att jag skulle bli någonting”. Efter bibliotekshögskolan och en tids arbete på försäkringskassan igen, fick hon anställning på biomedicinska biblioteket.

– Det kändes som om det passade bra, med tanke på mitt intresse för kemin.

Under alla de här åren var Ulla Holm ändå inskriven på forskarutbildningen och ämnet för avhandlingen hann bytas ut flera gånger innan det till slut blev dags. Gemensamt för de tänkta ämnena var dock hela tiden en feministisk inriktning. Parallellt med jobb och studier hade hon under den här tiden blivit aktiv i kvinnorörelsen. Där fanns äntligen meningsfränder och diskussionspartners.

Engagemang i kvinnorörelsen

Bland annat på grund av engagemanget i kvinnorörelsen blev hon uppmanad att söka en tjänst på det nyinrättade Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning. Hon fick den och arbetade där 1979-1984.

– När jag hade hållit på med andras forskning så länge kändes det till slut konstigt att inte forska själv.

Så avhandlingsarbetet satte fart. Först kombinerat med arbetet på Forum och från -84 finansierat med utbildningsbidrag och senare även med en studierektorstjänst. 1993 var avhandlingen betitlad Modrande och praxis klar.

– Det var inte så ovanligt då att det tog så lång tid. Jag tror dessutom att det är bra för själva forskningen att man får tid för reflektion.

Modrande och praxis var i mångt och mycket en banbrytande avhandling, inte enbart för att den var den första avhandling i filosofi som lades fram i Göteborg av en kvinna. Den tog in det kvinnliga perspektivet och var okonventionell både till ämnesval och i sättet att behandla ämnet. Modrande är ett ord som Ulla Holm lånade från engelskans “mothering” för att beskriva den del av moderskapet som vi skapar i handling och som inte är styrt av biologi. Praxis är, i Aristoteles mening, den mellanmänskliga aktivitet eller sociala praktik i vilken vi formas. Det här var ett sätt att få ord på de egna erfarenheterna.

Det var en stor upplevelse att träffa så många andra kvinnor som talade om filosofi.

Feministfilosofer i USA

Vid återkomsten till ämnet, efter tolv år, fanns det fortfarande inte fler än tre andra kvinnor på forskarnivå. Med så få kvinnor i närheten blev det självklart att söka sig utåt för att få kontakt med andra. Det fanns feministfilosofer bland annat i USA och 1988 var Ulla där i ett halvår och träffade flera av dem. Det var en stor upplevelse att träffa så många andra kvinnor som talade om filosofi.

Förmodligen har denna upplevelse varit drivkraften i mycket av det som Ulla Holm ägnat så stor del av sin tid, nämligen nätverkandet. Det har skett framförallt inom de två nätverken IAPh (International Association of Women Philosophers) och inom ett liknande nordiskt nätverk, Nordic Network for Women in Philosophy.

Det Nordiska nätverket startade 1991 på initiativ av henne själv tillsammans med två andra kvinnor, Eva Mark och Annika Persson, som då fanns vid institutionen. Det internationella nätverket har funnits sedan 1974 och har sedan 1980 med en viss oregelbundenhet arrangerat symposier som brukar dra till sig deltagare främst från västvärlden, men där även andra kontinenter börjar bli representerade. Nätverket har cirka 800 medlemmar och vid det förra symposiet, det tionde, i Barcelona tidigare i år, deltog ungefär 250 personer.

Nästa gång, 2004, är det Göteborgs tur och en av arrangörerna är naturligtvis styrelsemedlemmen Ulla Holm. Hon sitter i en arrangörskommitté tillsammans med Rita Foss-Fridlizius, Eva Gothlin, Berit Larsson, Katarina Leppänen och Mikela Lundahl. Att de inte alla primärt är aktiva inom ämnet filosofi är ingen tillfällighet. Den feministiska filosofin är mycket tvärvetenskaplig till sin natur. Mycket av det som man talar om där är tillämpbart inom andra discipliner. Mycket av det som i Sverige anses vara idéhistoria sorterar också under ämnet filosofi på kontinenten.

Nordisk antologi om samtal

Att få träffas på det här sättet och diskutera eller kanske ännu hellre samtala är en viktig sak. Genom samtalen utvecklas kunskapen och det är där vi möts och blir medmänniskor.

Samtalet som motsats till argumenterandet ligger Ulla Holm nära hjärtat. Så nära att hon alldeles nyligen gav ut en bok med titeln Om samtal. Den är en nordisk antologi och några av inläggen är bearbetningar av föredrag och workshopsinlägg från det fjärde symposiet i det nordiska nätverket. Då träffades man i Roskilde på temat Philosophical dialoges – Dialoges in philosophy. Arrangör den gången var bland andra Karen Glente, dansk religionssociolog och en av Ulla Holms bästa samtalspartners.

– Hon är mycket delaktig i tillblivelsen av boken, men ville inte stå med som medredaktör.

Redaktör i alla upptänkliga bemärkelser var alltså Ulla själv. Hon sammanställde, redigerade och gav ut på eget förlag med hjälp av lite pengar från olika fonder.

– Att det blev så beror på att inget av de förlag som jag var i kontakt med kunde tänka sig att ge ut en bok som blandade de olika nordiska språken. Ändå har vi inte med några texter på isländska eller finska. Jag tyckte, eftersom det rör sig om samtal, att texterna skulle vara så nära den som talar som möjligt. Hälften av texterna var ursprungligen skrivna på engelska till konferensen. Författarna har översatt tillbaka eller låtit översätta dem till sitt modersmål. En indiska lät översätta sin text till danska.

Bättre för kvinnor idag

Alldeles enkelt verkar det inte ha varit att ge ut en bok på egen hand.

– Jag kunde inte mycket om det här med layout och så, men det har varit väldigt roligt. Störst besvär var det faktiskt att hitta en omslagsbild. Vi ville ha en bild på män och kvinnor i samtal. Men det var inte lätt att hitta en sådan som inte hade några sexuella anspelningar. Till slut hittade vi den här: Konversation utanför ett slott av van Delen. Den är från 1600-talet. Så vitt vi kan se har den inga sådana innebörder, men helt säker kan man ju inte vara …

– Dessutom har jag lärt mig en hel del nytt. Om pappersvikter och vikten av skriftliga överenskommelser bland annat. Nästa gång ska jag ta ett papper med lägre vikt. Den här gången passerade boken viktgränsen för portot med trettio gram, så det kostar 3 8 kronor mer per bok att skicka dem till övriga Norden.

Det här med samtal verkar ligga i tiden. Efter en del uppmärksamhet i pressen har beställningarna på Om samtal börjat droppa in.

– Jag har fått starta en hemsida för förlaget, med en egen e-mailadress och så vidare. Jag kan ju inte sköta mina affärer härifrån. Så numer är jag egen företagare också, skrattar Ulla.

Vad boken vill väcka är känslan för vad det var som fick de flesta av de deltagande att en gång börja med filosofin. Och där kan vi kanske knyta ihop säcken. Situationen är trots allt bättre för kvinnor som vill ägna sig åt filosofi i dag än den var den dag Ulla Holm första gången steg in på filosofiska institutionen – även om de fortfarande är en närmast försvinnande liten minoritet inom ämnet. Ingen skulle idag våga antyda, vilket faktiskt hände då, att kvinnor saknar de aggressivitetshormoner som skulle kunna driva forskning framåt. Det är väl också i dag svårt att bortse från kunskapen om hur våra liv, vår praxis, formar oss vare sig vi är kvinnor eller män. Men samtalet om detta fortsätter förhoppningsvis.

Skribent Siri Reuterstrand
Källa Porträttet publicerades ursprungligen i tidningen Genus nr 4 2002
Relaterat material
visa fler nyheter ›