Stark kritik mot våldsregeln – kriterierna måste bort

2015-05-20 13:16

Tvåårsregeln slår hårt mot kvinnor som kommit till Sverige för att gifta sig och drabbas av våld i nära relationer. Till vilket pris? Vare sig forskare eller praktiker hittar underlag på att regeln verkligen uppfyller sitt syfte: att stoppa skenäktenskap.

Nyhet 

Den så kallade tvåårsregeln har funnits i Sverige i över 30 år. På kvinnojouren Terrafem har de gott om förstahandserfarenhet om vilken situation detta försätter kvinnor i.

– I över 30 år har vi hört fruktansvärda berättelser om enskilda kvinnors öde. Jag har aldrig hört någon politiker säga att det här är okej. Men det blir aldrig något mer än känsloutbrott, ingen gör någonting för att undvika detta lidande, säger Bernardita Núñez, verksamhetsledare på Terrafem.

Tvåårsregeln innebär att en relation som gift eller sambo mellan en person bosatt i Sverige och någon som har immigrerat hit för att inleda denna relation måste bestå i två år för att den som flyttat till Sverige ska få permanent uppehållstillstånd. Syftet med regeln är att stoppa förekomsten av skenäktenskap. Bernardita Núñez menar att det är hög tid att problematisera om regleringen verkligen fyller sitt mål.

– Vi har en reglering helt utan underlag, det finns inget som bevisar att det verkligen förhindrar skenäktenskap, det är bara ett antagande.

Handlar om kvinnors liv

Bernardita Núñez säger att skenäktenskap alltid har funnits. Det kan handla om personer som hjälper någon mot ekonomisk ersättning, räddar någon som riskerar att bli förföljd, torterad eller mördad eller vill hjälpa en familjemedlem.
De som ingått skenäktenskap är ofta mer förberedda än andra inför uppehållstillståndsprocessen. De känner väl till Migrationsverkets kontrollfrågor.

– De kan fråga hur paret bor, vilken sida av sängen de sover på eller vilken färg de har på tandborsten. Den berättelsen som är bestämd på förhand, den kommer att hålla.

Bernardita Núñez tror att ytterligare ett skäl till att regleringen finns kvar är att den även antas förhindra invandring.

– Men det finns inga underlag som bevisar det heller. Och i så fall: till vilket pris och på vems bekostnad? Det handlar om kvinnors liv.

Det är främst kvinnor som kommer till Sverige för importäktenskap, även om det omvända också förekommer. Dessa kvinnor är överrepresenterade i statistiken för mäns våld och tvåårsregeln låser fast dem i våldsamma relationer. Frågan har genererat ett antal utredningar under senare år men Bernardita Núñez menar att varje ansats har börjat om från början istället för att bygga vidare på det som redan finns.

– Det ger plats åt en annan teori. Att politiker bara vill ha medial uppmärksamhet. De vill framstå som handlingskraftiga, de tillsätter en utredning, skriver ett pressmeddelande, har pressträff, journalisterna kommer eftersom dessa kvinnor väcker uppmärksamhet och därigenom uppmärksammar de politikerna.

Varför tror du att det är så?

– Jag tror att det handlar om att dessa kvinnor inte har inflytande i Sverige. De har ingen makt, de får inte rösta och är därför lätta att strunta i. Journalister är intresserade av att höra deras hemska historier, hur de har blivit misshandlade och våldtagna, men ingen utreder varför det trots alla utredningar och all statistik inte händer något. De kan skriva historien om kvinnorna men inte om politiken och juridiken som ligger bakom.

Skenäktenskap – ett skapat problem

Vilken politik och juridik är det då som ligger bakom? Monica Burman ingick i expertgruppen för den senaste stora utredningen från 2012 och hade som uppgift att titta närmare på just juridiken. Varför är till exempel gränsen satt till två år?

– Jag kan bara gissa och tror det är av ganska pragmatiska skäl. Tidsgränsen har sett olika ut, jag tror det helt enkelt handlar om vad som är rimligt för Migrationsverket att handlägga. Vi ska ändå veta att Sverige har en förhållandevis kort tidsgräns; vissa länder har tre, fyra eller till och med fem år.

Monica Burman har läst alla utredningar och propositioner som legat till grund för både den gamla och nuvarande utlänningslagen. Hon menar att skenäktenskap var något som bara dök upp i skrivelserna under slutet av 1960-talet, ungefär samtidigt som Sverige efter i princip oreglerad och uppmuntrad invandring började tala om en reglering.

– Plötsligt skapades en sanning om att skenäktenskap förekommer, att det är ett problem, att det är ett sätt att utnyttja lagstiftningen. Det var som att man såg en annalkande katastrof då det bara skulle välla in kvinnor i Sverige. Det fanns det såklart ingen direkt grund för, inte vad gäller omfattningen i alla fall.

Gick emot direktiven

Monica Burman menar att det aldrig har funnits realistiska försök att bedöma omfattningen av skenäktenskap. Det har dock konstaterats att regeln försätter våldsutsatta kvinnor i en väldigt svår sits och att det kan vara rimligt att göra intresseavvägning mellan behovet av reglerad invandring och behovet av att ge våldsutsatta kvinnor skydd.

Utredningen som Monica Burman medverkade i gick ut på att få en bild av hur många kvinnor det handlar om, kartlägga deras situation och se om samhällets stöd till kvinnorna kunde förbättras.

Det stod ingenting i direktiven om att de skulle titta på lagstiftningen. Men Eva Eriksson som var utredare menade att det var meningslöst att göra det andra utan att också titta på juridiken. Så de gick öppet emot direktiven och kom att ägna en stor del av utredningen åt lagstiftningen ändå.

Särskilt riktade de in sig på den så kallade våldsregeln, den undantagsregel som säger att en kvinna kan få uppehållstillstånd tidigare om hon utsatts för våld.

– I propositionen och lagtexten så räknas det upp fyra kriterier för detta. Först görs ett generellt uttalande om att det är en rimlig regel att en person kan få ett fortsatt uppehållstillstånd om den utsätts för våld. Men enstaka mindre våldshandlingar ska inte obetingat kunna leda till uppehållstillstånd. Det motiveras med att en sådan obetingad rätt vid varje våldshandling lätt skulle kunna leda till missbruk av invandringsbestämmelserna. Det är de första kriterierna: våldet måste vara av en viss allvarlighetsgrad och omfattning.

Det tredje kriteriet står i lagtexten: förhållandet ska ha upphört främst på grund av att kvinnan har utsatts för våld eller annan allvarlig kränkning.

– Här finns alltså en tanke att man ska sätta ifråga om kvinnan verkligen har lämnat mannen på grund av våldet. Vi menar att det är ett orimligt krav, ingen ska behöva bevisa att hon har lämnat en man eftersom hon varit våldsutsatt. Det måste vara fullständigt ointressant rent principiellt om kvinnan också kan ha haft andra skäl att lämna honom. Det måste vara en otvetydig rätt att få lämna en våldsutövare.

Många väljer annan väg

Det fjärde kriteriet för att kunna få uppehållstillstånd enligt våldregeln är att sammanboendet inte får ha varit kortvarigt. Om kvinnan lämnar mannen vid första slaget så kan våldet ha varit hur allvarligt som helst, hon får ändå inte uppehållstillstånd.

– I utredningen menar vi att alla dessa kriterier, att det ska ha varit tillräckligt allvarligt, inte handla om enstaka mindre våldshandlingar, och tidskraven, är helt irrelevanta. Det går inte att sätta en gräns för när en kvinna har förtjänat ett fortsatt uppehållstillstånd på grund av våldsutsatthet, det måste finnas en absolut rätt att lämna vid första slaget.

Kriterierna lägger på kvinnorna en ännu tyngre bevisbörda. De behöver inte bara bevisa att de har varit utsatta för våld utan att de även varit utsatta för tillräckligt mycket våld och har lämnat mannen på grund av det.

– De tittar på under vilka omständigheter övergreppen har ägt rum, hur allvarligt övergreppet har varit, här handlar det om kroppskador, psykiskt våld beaktas väldigt lite. Och så tas det hänsyn till om det handlar om enstaka episoder eller systematiska övergrepp.

Monica Burman menar att en del kvinnor därför väljer en annan väg för att få stanna i Sverige: de inleder en relation med en ny man.

– När en kvinna har lämnat en våldsam man och åberopar uppehållstillstånd på grund av våldsregeln men också har inlett en ny relation, då får hon uppehållstillstånd på den grunden istället. Då utreder Migrationsverket aldrig våldsfrågan. Det blir ett enkelt sätt att lösa situationen för kvinnan och det förenklar hanteringen för dem eftersom de slipper göra en ganska omfattande utredning av våldet.

Problemet är att även nästa upphållstillstånd är tidsbegränsat eftersom relationen är nyetablerad. Och det finns en risk att kvinnan hamnar i samma situation igen.

– Män som är våldsbenägna är ganska skickliga på att hitta de här kvinnorna som ofta är desperata. Risken att hon går över i en ny våldsam relation är ganska stor, därför är detta ingen lösning. Jag och många med mig tycker att den som varit utsatt för våld ska få uppehållstillstånd på den grunden.

Kriterierna måste tas bort

I utredningen konstateras att kriterierna för att få uppehållstillstånd med stöd av våldsregeln är irrelevanta, fördomsfulla och signalerar en djup okunskap om våldet och våldets mekanismer. En slutsats är att problemen inte kan lösas genom bättre tillämpning; kriterierna måste tas bort. Monica Burman menar dessutom att själva tvåårsregeln behöver utredas ytterligare.

– Det är en så stor fråga, det fanns ingen möjlighet för oss att titta så pass djupt som vi skulle behöva. Vi tog ställning genom att skriva att regeln på sikt måste försvinna och att det därför borde tillsättas en ny utredning.

I höstas kom ett mindre kartläggningsuppdrag kring frågan på uppdrag av dåvarande jämställdhetsminister Maria Arnholm. Monica Burman vet inte vad som händer med de två utredningarna nu.

– Alliansregeringen sa uttryckligen att det var fullständigt otänkbart att överhuvudtaget titta på frågan om tvåårsregelns rimlighet. Vi vet ju inte vad den nuvarande regeringen står i den här frågan, det har varit tyst.

Frågan är under beredning

Enligt Socialdepartementet ligger frågan om tvåårsregeln just nu hos Justitiedepartementet, där den är under beredning. Därför kan inte jämställdhetsminister Åsa Regnér ge någon kommentar.

I en skriftlig kommentar skriver politisk sakkunnig Anna Tillander hos justitieminister Morgan Johansson att det har framförts synpunkter och diskuterats hur väl undantagsbestämmelserna fungerar. Därför tillsattes den senaste kartläggningen som skulle ge en bild av tillämpningen.

”Kartläggningen ger en samlad redovisning av hur bestämmelsen har tillämpats hos både Migrationsverket och migrationsdomstolarna och är ett viktigt underlag för regeringen. Kartläggningen bereds nu i Regeringskansliet för att se om det behöver vidtas några åtgärder och i så fall vilka.”

Skribent Cecilia Köljing
visa fler nyheter ›