Situerad kunskap

Ord 

Idén om situerad kunskap innebär en kritik av föreställningen om forskaren som en neutral observatör av verkligheten. Uttrycket myntades i en analys av hur etablerandet av vetenskap i modern bemärkelse från 1500-talet och framåt var del i skapandet av en ny form av maskulinitet: vetenskapsmannen, som förutsattes vara fri från sociala och biologiska band som ansågs störa förmågan att hålla en distans i studierna av verkligheten. Den föreställda förmågan om att vara en neutral observatör, att kunna se allt från ingenstans utan att själv bli sedd, kallas inom feministisk vetenskapsteori för gudstricket. Seendet är alltid förkroppsligat, det vill säga att du måste ha en kropp för att se, och den kroppen har kön, funktionsvariation, etnicitet och andra förhållanden som formar en människas erfarenheter och förståelse av världen (se även genus).

Det finns en relation mellan kunskapsproduktion och maktordningar som kön, klass, etnicitet, funktionalitet och sexualitet (se även heteronormativitet, makt). Kunskapen om ens sociala position, formad av rådande maktordningar, är en förutsättning för kunskap om samhället och människan. Det finns inga neutrala positioner som kan ge privilegierade personer tolkningsföreträde när det gäller andras erfarenheter.

Begreppet situerad kunskap sätter fokus på att vår möjlighet att få kunskap om verkligheten begränsas av vad det är att vara människa. En enskild forskare kan aldrig vara absolut neutral. Anspråken på objektivitet kan däremot stärkas av att forskaren – och hens sociala och kulturella förståelser – synliggörs i forskningsprocessen. Tolkningarna av verkligheten är alltid ofullständiga, och genom att uppmärksamma denna begränsning tar forskaren ansvar för att göra kunskapen mer tillförlitlig.

Eftersom kunskap produceras i specifika sociala sammanhang finns det, beroende på vad det handlar om, erfarenheter som är av värde för att kunna få kunskapen. Det kan röra allt från att ställa de rätta frågorna till att se vilka erfarenheter och perspektiv som osynliggörs. Kunskap om förtryckande sociala strukturer och relationer blir exempelvis mer trovärdiga om utgångspunkter tas i de förtrycktas position och erfarenheter. Ett aktuellt exempel handlar om diskriminering och förtryck utifrån föreställningar om ras, så som afrofobi (se även rasifiering). När personer som har erfarenhet av detta kommer till tals produceras ny kunskap om de förtryckande strukturerna, kunskap som vita personer inte har tillgång till (se även vithet). Detta kallas ståndpunktsepistemologi. Ett annat exempel kommer från historieämnet, där kvinnoforskare lyfte fram det faktum att endast mäns erfarenheter blivit belysta och att forskningen därmed endast kan sägas handla om mäns historia. Det gällde därför att bedriva kompletterande forskning.

Relaterat material

Sugen på mer?

Läs den femte och senaste skriften ”En introduktion till genusvetenskapliga begrepp” i En skriftserie om genusvetenskap. Här hittar du mer fördjupande texter om ord och begrepp centrala för genusvetenskapens teoretiska och metodologiska bidrag.

Läs skriften här ›